Första helgen i Lima
Lördag blev en chilldag, packade och fixade med tvätten. Det enda som saknas i lägenheten är tvättmaskin, men eftersom vi har en lavaderia bakom hörnet och summan för en veckas tvätt hamnar på 15 kr så gör det inte så mycket ;) Samma kväll for vi på förfest och hamnade sedan på Dragon igen. Igår kväll anlände den sista av roomiesarna, en dansk tjej som verkade trevlig! Otroligt glad över att ha en till som inte är fransk här haha :)
Idag har minst sagt varit en spännande dag! Vi startade dagen med att äta lunch på ett lokalt hak där de har stans bästa ceviche, ung landets nationalrätt, som består av rå fisk, räkor och bläckfisk i citron/chilisås som man äter med sötpotatis och majs. Se och läs mer här! Det var väldigt gott :) Därefter var det dags för Barrancos årliga karnival, som firas genom att man hänger på gatan, lyssnar på live musik och främst, målar varandra, häller vatten och kastar babypulver på varandra. Syftet: bli så nerklottrad som möjligt!
Tydligen var den delen av Barranco som festivalen hölls i inte en av de bästa. Där ska man inte gå ensam om kvällarna, eller ens dagarna, kommenterade en av peruanerna som vi var med. Det märktes också genast på husen och kvarteret, att det var inget ställe man ska dröja sig kvar i. Men nu när det var folkfest med livemusik med poliser vaktandes var det ingen fara!
Karnivalen i Barranco var en helt säregen upplevelse, vilken cool grej! Vi kom hem och siktade genast in oss på duscharna. Duschen i sig tog låång tid, innan man fick bort all färg från kroppen hade vattnet diverse nyanser av gult, rött och grönt. Jag hade inte med mig kameran (stor risk för skador med alla människor som kastade färg och vatten!) men här får ni en föraning om hur nerklottrad jag var:
Combis, PUCP och la playa
Det enklaste sättet att ta sig fram är med combis, eller micros som de också kallas. Det är privata företag som kör minibussar runt omkring i staden. Dessa finns det gott om och de är alla målade i olika färger beroende på rutten. Systemet verkar kaotiskt. Nåväl, vi gick till turistinformationen och fick veta att det kan, i rusningstrafik, ta upp till 1h30 min för oss att ta oss till skolan... Nu hade vi tur, och de bägge resorna gick på ca 45 min. Hoppas det kan hålla i sig någorlunda!
Skolan var omringad av murar, och man fick gå igenom säkerhetskontroll om man inte hade ett student-id. Det var bra, det känns säkert! Campuset var enormt. Samtidigt som det verkade väldigt hightec, fanns det en harmonisk stämning tack vare alla stora parkytor med rådjur som levde där (?). Kan dock också ha varit lugnet före stormen, då lektionerna börjar nästa vecka. Hursomhelst fick vi ett gott intryck av PUCP och vår kontaktperson där som var väldigt hjälpsam och trevlig!
Miraflores
Centrala Miraflores.
Miraflores ligger också precis vid kusten, på en hög klippa. Från klippan kan man kika ner till stranden, som inte är optimal för sol och bad pga höga vågor och stenar, men för att spana på surfare duger den finemang. I klippan har de även byggt ett stort shoppingcenter, Larcomar, som är rätt coolt! Vid kusten har man även byggt fina parker bl a Parque del Amor som kännetecknas av en stor staty på ett kyssande par.
Larcomar.
Parque del Amor.
Limas kust.
Vädret i Lima, speciellt Miraflores, är ofta väldigt mulet. På morgnarna och kvällarna blir det speciellt mulet, disigt eller dimmigt. På dagtid drar det sig sedan tillbaka mot havet. På bilden ser ni nästan hur molnen ligger och väntar över vattnet! Ganska coolt. Just nu är det ca 25-27C men väldigt fuktigt. När vintern kommer ska det tydligen vara väldigt rått och grått pga fuktigheten, så vi hoppas på att den dröjer ett tag till...
InKaWaSi
Vardagsrum och kök:
Mitt rum och toa:
I lägenhetskomplexet finns två andra likadana lägenheter med utbytesstudenter, större delen av dessa är också fransmän. Angående rubriken så kallas dessa tre lägenheter tillsammans för InKaWaSi-boende. De tre lägenheterna gör ofta saker tillsammans, har fester ihop etc. Som t ex igår, när vi hade lite välkomstförfest för de nya. Dvs mig och ett par andra!
Hostal Kokopelli
En kväll var vi ute och åt:
Dominique, Brenda, Deanne och Daniel. Jag åt Lomo saltado, en typisk peruansk rätt. Mums!
En annan hade vi BBQ på taket:
Liz, Daisie och Deanne.
Grillmästaren Pedro själv!
Nyinflyttad i Miraflores
Jag trivdes bra på hostelet, förmodligen ett av de bästa jag bott på! Jag har mest hängt där eller i parken om dagarna. Ett eller annat besök råkade det bli på Starbucks också... På söndagen åkte dock jag och Elisabeth på en guidad busstur genom Lima. Det var intressant, få sig en uppfattning om staden! Samma kväll hade vi BBQ på hostelet, spelade spel och drack lite pisco sour (lokal drink, god). Tisdag kväll åkte jag med några kompisar från hostelet till Barranco och åt middag!
Del 4 - Down town, Santa Teresa, barnhemmet
Efter lite chill på stranden i Ipanema, åkte vi ner till CBD i Rio. Stämningen var genast annorlunda, inga havaianas så långt ögat nådde och tröjor så långt ögat såg. Stor kontrast mot Ipanema där det står en lapp utan för matbutiken ”Förbjuden att gå in utan tröja”. Det var en helt annan stad kändes det som, mer en storstad!
Därifrån åkte vi spårvagn upp till Santa Teresa, ett äldre men mysigt kvarter. Lite bohemkänsla här också!
En av Rios många favelas.
Mm, frozen yoghurt!
Förbjudet att gå in utan tröja i mataffären i Ipanema.
Fredagen kom, och det var dagen för vårt besök på barnhemmet. Det är SOS Barnbyar som driver det, tillsammans med vänner till Ella. Direktören för barnbyn kom och hämtade oss, en riktig mysfarbror. Han visade oss runt, berättade hur systemet fungerade. Barnen är upp till 18 år gamla, de flesta med favela-bakgrund, utan föräldrar eller föräldrar som är oförmögna att ta hand om dem. De får stanna i barnbyn som max två år och det är den tiden direktören har för att hitta en ny familj till dem. Under dagtid går barnen i skolan och kommer sedan till sina hem i barnbyn som består av flera hus, där alla hus har nio barn och en surrogatmamma. Husen såg ut som riktiga hem och det verkade som barnen hade det bra där. Otroligt intressant besök och så roligt att se att hjälpen faktiskt kommer fram!
På vägen hem körde han förbi Maracanã, världens största fotbollsstadium, och förbi gatan där sambaparaden kommer att hållas under karnivalen. Tyvärr kunde vi inte gå in och se fotbollsarenan då den var stängd för underhållning inför VM 2014 och OS 2016.
Maracanã. Dock gör inte bilden stadion rättvisa, den var enorm.
Här hålls sambaparaden under karnivalen i Rio!
På kvällen, efter packning och försök till dusch gick vi till en restaurang – de serverar en buffé och man betalar enligt vikten man äter. Tydligen är ett besök måste när man är i Brasilien. Gott var det och vi fick nästan rulla ut efter den där maffiga efterrättsbuffén.
Efter en timmes sömn åkte vi till Rios internationella flygplats, efter en härlig vecka, och lite sorgsna i ögat.
Del 3 - näsblod, myggbett, Apropiador, Hard Rock
Tisdagen och onsdagen gick mest i näsblödandets spår – på tisdagsmorgonen började Ella börja blöda näsblod och sen började det igen på stranden. Det var inte roligt alls, snarare läskigt. Har nog aldrig sett så mycket blod förr… Sammanlagt blev det fyra ggr på tre dagar. Efter dessa tre dagar kom vi på en teori om att det kunde vara fläktarna som orsakade det, så vi sov utan fläktarna på de senaste nätterna och näsblodsincidenterna slutade! Det ledde istället till ungefär tusen myggbett och svettpölar på sängen istället haha ;)
Vi hann dock göra en del annat också, var till Apropiador, surfardelen av Ipanemas strand, köpte armband och havaianas, och testade diverse brasilianska specialiteter; açaí, guaraná, frozen yoghurt, mate, varav de tre förstnämnda är underbart goda och det tredje ungefär det äckligaste jag smakat!
Copacabana.
Ipanema sett från Apropiador, surfardelen av Ipanemas strand.
Apropiador.
Ett exempel på Rios många graffiti.
På onsdag kväll åkte vi tillsammans med Bella, Tanja och deras roomie Eveline till Hard Rock Café och åt riktigt goda burgare. Efter velande kom jag och Ella hem med varsin t-shirt. Detta ständiga velande som förföljer oss alltså ;)
Del 2 - att upptäcka Jesus, Sockertoppen och en gaybar
På söndagsmorgonen bestämde vi att vi skulle uppleva Jesus. Efter en lång tur med lokalbussen kom vi till tågstationen, bara för att få veta att köerna var ca 3 h långa. Inte en chans sa vi och valde åka buss upp. Vetefan om det gick särskilt mkt snabbare, för när vi väl var uppe var det ytterligare en kö och därefter ytterligare en busstur. Note to self: åk inte för att se Jesus på en söndag, då alla andra vill hälsa på honom. Hursomhelst var det värt all väntan! Vyerna var alldeles fantastiska. Jag hoppas vi blivit skonade för våra synder, Jesus vid himlen på en söndag...
Den enda nackdelen med dagen var att en ficktjuv lyckades ta sig in i Ellas väska och sno 50 reias från henne (ca 220 SEK). Irriterande att man inte märkte något överhuvudtaget! På sena eftermiddagen gick vi till Ipanema strand för chilla och se den berömda solnedgången där. Vi testade cocosvatten (gross) och njöt av solnedgången, mysiga stämningen och sällskapet.
På måndagen besökte vi berömda Copacabana, stekte i solen och chillade. Dock var vi båda överens om att stranden i Ipanema är bättre! På kvällen åkte vi till Botafogo och spanade in Sockertoppen från stranden. På kvällen blev det återigen solnedgången i Ipanema och lite acaí.
Vyn på Sockertoppen från Botafogo.
açaí!
Efter lunch åkte vi till Pâo de Azucar, Sockertoppen. Det var alldeles underbart! Vi åt glass och senare drack jag en Caipirinha i solnedgången :) I de närliggande träden bodde det massa söta apor! Här träffade vi Anders, en svensk kille och hans brassevän Luis, som vi senare på kvällen tog lite drinkar med. Eftersom vi var i Ipanema, fick jag och Ella välja bar. Såklart valde vi baren vi hade spanat in, ett ställe där det alltid var massa män (ofta utan tröja). Efter ca en halvtimme där inser vi att jag och Ella är de enda tjejerna och att det är en gaybar vi hamnat på. En historia vi skrattat åt mycket under den gångna veckan…
Copacabana!
Caipirinha i solnedgången. Niiice.
Innan vi upptäckte att det var en gaybar...
Allt om Rio, del 1 - Ipanema, Lapa
Som nämnt, anlände vi till Rio på fredagsmorgonen. Flyget gick smidigt och lyckades sova den största delen av resan. Vi mötte två svenskar som vi delade taxi med från flygplatsen. De hade varit i Brasilien förr och gav oss diverse bra tips! Hostelet var helt okej, det låg i en gränd där några till hostels låg. På kvällarna satt folk i gränden och chillade, drack öl och spelade gitarr.
Väl framme i Ipanema börjar vi resan med att uforska stranden. Gick ner vid pir nr 9, och kände oss totalt uttittade. Alla andra var solbrända, snygga och med minimala bikinis. Senare läste vi i Lonely Planet att det är vid 9 man ska hänga om man vill visa upp sig. Inte rätt ställe för oss med andra ord. Vid pir 8 hänger alla homosexuella och pir 7 är surfardelen av stranden.
Råkade snubbla in på en lokal matmarknad, där allt från frukt till rå fisk och kyckling kunde köpas, allt under den stekande solen.
Fredagskvällen åt vi middag på en restaurang, rekommenderad av killen i hostelet. Det är inte helt lätt att beställa mat i Brasilien, så vi valde något på måfå och fick in en högst oklar sörja med en kycklingbit. Men det gjorde inte så mkt, vi firade ju att vi var i Rio :)
På lördagen kom Tanja och Bella till Rio. Efter strandhäng och glass bestämde vi oss för att åka till Lapa, ett lite bohemiskt kvarter där det är som en enda lång gatufest, med försäljare som säljer mat och dryck, allt till sambamusik.
I Lima!
Igår morse, kl 03 var det uppstigning i Rio för att åka till flygplatsen. Vattnet hade slutat fungera i vårt hus såvi fick gå till grannen för att tvätta av oss. Trött som fan, och om möjligt en tröttare Ella, bristar jag ur mig "Ska du med över till andra sidan?" Kommentaren leder till asgarv, situationskomik på högsta nivå. Strax före kl 05 blev det hejdådags för mig och Ella, efter ett halvår tillsammans. Så jävla tråkigt, rent ut sagt. Vi stod där och kramades länge. Till slut kommer vakter fram till oss, frågar om vi mår bra. Vi nickar tillbaka, och han säger "ojoj, för mycket känslor, för mycket känslor". Vi började skratta bakom tårarna.
Därefter gick resan väldigt smärtfritt. Av någon högst oklar anledning fick jag plats i business class. Det var väääääldigt nice. Dock kände jag mig totalt missplacerad – en totalt ofixad backpacker , med shorts och adidasjacka, som kände sig olustig och lite nervös till mods, bland bara massa businessmen…
Väl framme i Lima, var det minimala köer, imigración gick bra, sprang för att hinna hämta väskan innan den åkte runt, gick genom customs, allt på ungefär 5 min. Fick t o m vänta nån minut på taxikillen som skulle hämta mig. Han var rätt trevlig men körde som en galning. Så skönt att resan gick bra eftersom jag hade varit lite nervös ifall det skulle bli nå krångel så skulle jag stå där helt ensam!
Mitt hostel är bra, fräscht med chill stämning med myssoffor och tv-rum där nere och en takbar, med cool grafitti på väggarna. Människorna verkar trevliga, blev genast vän med en brittisk tjej med sån där typisk Londondialekt, himla härligt! På kvällen hängde jag vid baren och senare åt vi tillsammans med två amerikanska tjejer från hostelet.
Igår eftermiddag skulle jag köpa peruanskt SIM-kort. Står där och ska köpa ett, när en tjej kommer och frågar ifall jag kan tolka lite från engelska till spanska. Efter ett tag kom det en amerikan som också behövde hjälp med tolkning så där stod jag och tolkade, hysteriskt roligt ;) Efter ett tag ser tjejen att det står Telia på mitt svenska SIM-kort, så säger hon ”nejmen, är du svensk!!” Det hela slutade med att hon och jag tog en promenad i Miraflores och fikade tillsammans :) Fick dock köpa en ny mobil för att min inte hade rätt banda (?), men betalade sammanlagt 120 kr för mobil och nytt SIM-kort, så det var helt okej ändå! Mobilen i sig är årets tattigaste som får min gamla att se ut som en modern kreation i jämförelse.
Emellanåt har jag Ella-saknad men jag försöker ignorera det så gott det går och underhålla mig med saker. I eftermiddag ska jag t ex åka turistbuss i Lima med brittiska tjejen Liz. Jag känner mig lite som Carrie från Sex and the City här. Det finns ett avsnitt – hon har med sig en bok, en tidning, en dator eller nånting när hon ska ut och äta själv. Vet du vilket jag menar? Jag tar med min bok överallt som skydd, haha…
Anyhow, det viktigaste i detta inlägg är att här har ni mitt nya nr!
+51 951 767 937
Sista kvällen i Rio
Allt har varit tiptop förutom lite näsblodsincidenter, massa myggbett och lite köer. Hade gärna stannat ett par dagar till, bara njutit av staden och ledigheten! Imorgon bitti 05:40 går mitt flyg mot Lima. Känns läskigt och ärligt talat är jag inte alls sugen, men det blir säkert bra!
Rio de Janeiro
Efter detta har vi mest chillat på stranden i Ipanema och spanat på alla snygga människor. Backpackersen Tanja och Bella anlände till Rio i lördags och det var ett kärt återseende! Samma kvälll åkte vi till Lapa, som bäst kan beskrivas som en lång gata med barer och restauranger och diverse småtstånd med mat och dryck, full av människor och härlig feststämning! Idag tänkte vi åka en snabbis upp till Jesus-statyn, men det visade sig bli svårare än planerat. Efter många om och men kom vi i alla fall upp, och det var värt all väntan. Vilka underbara vyer! På sena eftermiddagen gick vi till en lokal marknad och köpte armband och därefter till stranden i Ipanema för att uppleva solnedgången här. Otroligt vackert! På helgerna stänger de dessutom gatan för biltrafiken, så att det blir som en enda stor strandpromenad där folk drack öl, köpte mat från små stånd, passade på att bättre på formen med en joggingrunda eller öva på sina longboardskills medan surfarna gick hem för dagen. Vi köpte majskolvar, kände in stämningen, tittade på alla människor och njöt av solnedgången.
Nu börjar det riktiga äventyret
So not cool. Jävligt trött på denna kyla. Näh, nu skiter jag i det här och hoppar på ett plan till Rio ikväll ;)
Resfeber
De senaste dagarna har jag hunnit med följande: växla pengar, besökt max och fixat sommarjobb, blivit nekad malariatabletter av en läkare, fikat med Svangren&Ahlin, blivit nekad av att gå på bussen pga mobilbiljetten ej varit färdig och blev tvingad att hoppa av, morgonpromenader, haft packningssvårigheter, haft ångest över boendet i Lima, haft panikångest pga passen var spårlöst försvunna, lunchat med Kohlin, försökt lugna en nervös farmor, hejdåfikat med familjen m fl.
Imorgon bär det av. Jääävlar!! :)
Vagabond
Angående resemagasinet - länge sedan jag läste en så bra tidning. Välskrivet, informativt, intressant och insprirerande. Inget blaj som står i de vanliga Cosmo jag brukar köpa, utan riktiga artiklar om intressanta, okända och ovanliga resemål med bra tips och råd inför avresa. Vad ressugen man blir. Samtidigt blir jag lite avundsjuk. Vilket drömjobb dessa krönikörer har, få resa, fota och skriva och få betalt för det. Funderar lite på att omskola mig från nekare till resejournalist eller utrikeskorrespondet. Eller är det för sent att ångra sig?
Idag fortsätter reseförberedelserna. Som sann planerare, ska jag växla pengar idag. Förutom lite USD från förra resan blir det två valutor till; brasilianska reales och peruanska nuevos soles (=nya solar haha).
Myshelg
Lördagen påbörjades med en solig vinterpromenad med mamma. Efter bokning av hostel till första veckan i Lima och lite spackel och ombyte var jag klar för kvällen hos Sandra tillsammans med Sandra och Malin. Av Sandrorna var värdinnan alltså Kohlin och besökaren Svangren. Efter beundrande av Sandras och Fredriks nya fina lya var det dags för middag. Fläskfilé med svampsås med potatis, morötter och palsternacka som tillbehör. Till efterrätt blev en underbart god hallon- och mangopaj! Mysig kväll :) Och ja. Vin var inblandat.
Idag tog jag tåget till Katrineholm för att träffa Patrik. Katrineholm, en medelstor svensk stad, skulle man ju kunna tro ha någon action på söndagar. Det visade sig inte vara fallet; alla affärer var stängda, likadant med alla kaféer och gatorna stod i princip tomma, förutom någon enstaka alkis. Hursomhelst blev det en riktigt trevlig dag!
Ikväll hängde jag hos Emma och kollade på film.
Imorrn börjar sista veckan i Sverige på fem månader, vilket innebär massa avskedsförberedelser och adjö...
Snöstorm
För övrigt så är mina betyg från Salamanca nu slutgiltiga - alla sju kurser godkända, flera med mer än okej resultat - GÖTT. Nu väntar På Spåret med mamma och pappa, trevlig fredagskväll!
the Caribbean
Fartyget, Caribbean Princess, var enorm. Närmare 300 m och upp till 3600 passagerare. Ombord fanns allt från gym och spa, till casino, konstgalleria, utomhusbio, butiker, glassbar, basketbana och minigolf mm. Det fanns fem pooler med tillhörande jacuzzis och det fanns alltid lediga solstolar. Alla restauranger, barer och kafeér som fanns också! All mat ombord var gratis och detta var något man kunde få 24/7. Frukostbuffén var underbar, förutom allt det givna som finns på svenska hotell fanns även alla amerikanska godsaker som pancakes och waffles, samt alla färska tropiska frukter. På kvällarna hade vi bord bokat där vi alltid hade samma kypare, supertrevliga! Där åt vi fyra rätter, varje kväll. Underbart gott varje gång. Man blir inte lite bortskämd :) All personal ombord ska ha en eloge också, de var överallt och alltid trevliga och serviceminded.
Vädret har varit perfekt. När vi inte var i land, låg vi mest vid poolerna. I övrigt befann vi oss mest vid någon av restaurangerna eller i barerna. Kryssningen la till i St Thomas, Dominica, Grenada, Bonaire och Aruba. St Thomas tillhör US Virgin Islands, och under denna dag åkte vi till en riktig paradisstrand!
Dominica och Grenada var lite fattigare öar, och med en annan geografi; mer berg och regnskog. På dessa två öar spelades det musik, överallt, konstant. Jag hade åtminstone en sån förutfattad mening om musiken i Karibien och det visade sig vara sann! I Dominica åkte vi på en tur till regnskogen, vattenfallen och badade i grottor!
Bonaire och Aruba var plattare, med stränder som aldrig ville ta slut. Det är hit de rika amerikanarna åker på semester. Kristallklart vatten, kritvita stränder och bra shopping.
Mamma fyllde 50 och vi firade henne med middag, ballonger, tårta och presenter!
Med andra ord, en alldeles underbar resa. Mer bilder finns på fb!
Årets mest komiska resa
Vi kom till flygplatsen i San Juan kl 13 (lokal tid). Väntar tills incheckningen öppnade. När det väl gjorde det, gick kön väldigt sakta. Anledningen visade sig vara att flyget hade ändrat avgångstid, tre timmar förskjutet. Detta innebar att i princip alla som hade connecting flights fick sina ombokade. Fine. Problemet var att det går endast ett direktflyg från Madrid till Sthlm och vi fick då omvägen via Berlin, med ett annat flygbolag. Eftersom det gällde ett annat flygbolag, kunde inte Iberia skriva ut dessa biljetter, utan dessa skulle vi få i Madrid eller Berlin.
I Berlin, 15 min till godo, springer vi, tillsammans med en representant från Iberia. En familj på sex personer, slitna sedan två flyg och i behov av en dusch, springer, för allt vad de är värda. Komisk syn. Denna löptur var förgäves. Biljetterna vi hade fått räckte inte. Tragiskt nog hade vi förmodligen hunnit till gaten, om vi bara så hade fått dessa biljetter förr.
Som tur var, fanns det ett flyg till Köpenhamn inom en timme, och därifrån fanns ett sent flyg till Stockholm. En klen tröst var att vi fick flyga i Business Class hem. Flyget till Stockholm blev försenat pga en passagerare saknades. Väl i Stockholm, väntade vi på bagage, kl 01 på natten, trots vi visste att det inte skulle komma. Bilfärden hem blev också hemsk, pga världens snöoväder, halt och väldigt dålig sikt.
Så 35 h, 5 flygplatser, 4 flyg och 6 förlorade bagage senare kom vi hem.
Hur kan man ha så mycket otur, på så kort tid? Jag skrattar.
P.S. Kryssningen var alldeles underbar. Berättar mer i nästa inlägg!
