Vinter i Sverige?

Såg bilder från Roosas konfirmationsläger, såg ut som ett vinterlandskap. Hörde även från Ellas mormor att det tydligen är -18C uppe i Norrland och en halv meter snö. Det här med vinter känns väldigt avlägset. Så jag kanske inte ska klaga över att det är kallt här, det skiljer ju ändå mer än 20 grader mot hemma, löven är kvar på träden och har haft noll slaskdagar och ungefär fem regniga dagar (varav tre vid besök...). Skönt att vara i Spanien då, trots att jag tydligen råkat välja landets kallaste stad. Lite bitter borde jag allt vara, men detta är så typiskt mig...

P.S. Tydligen åker man också spark ner till stan på vintern i Härnösand, hysteriskt roligt.

Adventsfika i Salamanca

Första advent idag, vilket känns väldigt konstigt. Tiden har gått väldigt fort, och ännu har jag inte någon julkänsla. Lite svårt när det ser ut så här här och det verkar vara värsta vinterlandet hemma.

Inser att staden är fortfarande väldigt mysig för att snart vara december och saknar inte snö/kallt/slask ett dugg.

Dagen idag var i princip repris på förra veckans söndag, med undantaget av adventsfikat. Vi kände att det var dags att få lite julstämning här hemma, så satte vi på lite julmusik, korkade upp glöggen vi fått från A-L, tog fram de köpta pepparkakorna och satte igång med lussebullsbaket. Se, så mysigt det blev!


Noteras kan att Roberto älskade våra lussebullar, likaså Vincenzo och Giorgia som kom hem senare och fick testa. Återstår att se vad Benoit tycker om det hela, han kunde inte äta dem idag då han hade en resaca from hell.

Midnight snack

Lördag, dags att börja kötta ett nytt arbete. Ekonomiska tillväxten och utvecklingen i Vietnam denna gång, verkar intressantare än Marocko åtminstone, tack gode Gud för det! Hela dagen spenderades framför datorn. Beställde hem pizza för att käka samtidigt som vi skrev, tidsoptimering på högsta nivå!

GÖTT.

Så vi satt där och köttade fram till kl 01. Kötta är dock i sammanhanget fel ordval, då produktiviteten sjönk rejält för varje timme som gick. Fram till kl 23 gick det någorlunda bra - med partymusik och diverse pepplåtar i stil med Theme song from Pirates of the Caribbean, i högtalarna. Vid det laget var nivån fortfarande på topp, medan jag skrev om Vietnamkriget satt jag och dansade och tjoade (för mig själv, Ella var fortf vid djup koncentration). Nästa timme spenderades i yrsel, en blandning av alltför mycket socker och för lite sömn. Mina ögon var fyrkanter och jag mådde dåligt och uttryck i stil med "kill me, kill me now" uttalades. Nästa timme, efter midnatt, började jag se fram emot midnight snack, och övertröttheten kom in. Att det var intressant att deltat försvinner med 80 m per år pga monsuners kraft är tydligen intressant vid denna tidpunkt och orsakade asgarv som aldrig ville ta slut, som följdes av flera liknande skrattattacker.

Kl 01:15 gav vi upp. Insåg, som sanna ekonomer, att marginalproduktiviteten var alldeles för låg för att detta skulle vara värt det med tanke på att alternativkostnaden var för hög. Så vi dumpade Vietnam för ett tag, och bestämde oss för att gå ut och se vad som hände denna lördagkväll i Salamanca. Vi mötte upp våra vänner från gymmet!


Med Fernando, receptionisten, som vi generellt brukar benämna köttbullen. Liten men hur stark som helst, helt enkelt. Lätt den charmigaste gymvärden jag nånsin träffat, underbar men väldigt konstig prick :)

Fernando, med Mariana, instruktören som har våra Body Combat-pass och Spinning-Iban.


Vi med Spinning-Iban. Oh ja, du läste rätt. Tänkte att jag skulle bjuda en bild för att låta er veta vad vi trampas med på spinningen ;)

Fernando visar upp bröstmusklerna. Hans hjärta bokstavligen bultade för mig. Dock skulle inte hans fru vilja veta detta.

Lyckliga Fernando. 

Grymt trevlig kväll med vänlig atmosfär - nu räknas vi som riktiga stammisar på gymmet. Alla var kanontrevliga och ville dansa med oss! På det hela taget, var det en lyckad kväll om vi säger så.

Och motsatsen till en hyllning till...

Iban.
Min roomie alltså, inte Spinning-Iban.
Iban är 25 bast och åker hem över helgerna för att mamma ska tvätta hans kläder och hans pappa ska ge honom pengar. Varken han eller hans flickvän städar, trots vi har städdagar. De diskar inte ens sina egna tallrikar. När vi ber flickvännen göra detta, svarar hon: "jag bor inte här". När de ska gå ut ur lägenheten och det står sopor vid dörren, lämnar de dem där och bara fnyser åt påminnelselappen om att ta ut soporna som vi skrivit. 

På veckodagarna har han ofta fem kompisar över och de har fest till kl 03 på natten. Jag bor vägg i vägg, som tur är har jag hittills lyckats somna, dock med möda. När kompisarna går diskar de inte efter sig, och deras tallrikar blir liggande där minst fem dagar eller tills någon säger till honom eller tills man ger upp och diskar dem själv. Då när han inte har kompisar spelar han Playstation på högsta volym med sina feta högtalare. När herrn kommer hem på natten efter ha varit ute, slänger han igen dörrarna så hårt han bara kan, som resulterar i att alla vaknar, så onödigt.

Vi har jättebra gemenskap i lägenheten. Förutom med honom. Han hälsar och säger hejdå, men pratar aldrig med oss. Otrevlig typ alltså. Så oftast brukar jag säga att jag har fyra roomies, inte fem.

En hyllning till en riktig man

Iban. 

Iban är vår spinningsinstruktör. Det är tack vare honom, och endast honom, jag har börjat tycka om spinning. När jag väl kliver ur salen är jag lyrisk, som en liten 14-årig flicka. Saken är den att han är så het. Och de där shorten alltså. Vi dör lite när han böjer sig ner för att strecha, det är den bästa stunden på hela passet. Roooompa.

Han skriker åt oss att vi ska "sal, sal, SAAL" då gör vi det - vi trampar för allt vi är värda. När han skriker "sigue, SIGUE" gör vi det. Och sen smälter vi totalt när han säger "EEESO es!". Dessa utrop, tillsammans med låtvalet "Satisfaction" samt hans uthållighet, har fått oss att komma på diverse hypoteser som inte är alltför barnvänliga.

Onsdag, 08:57. Jag lär Ella shotta.

Idag tog Ella sitt livs första shot. (Redbull alltså, mamma pappa Berglund behöver ej vara oroliga för att jag har dåligt inflytande på henne. Åtminstone inte i detta sammanhang, kanske råkar lära henne hur man äter choklad på riktigt, hur man skakar rumpa etc men ja, you get the picture). Kaffe eller te hjälper oss inte längre genom onsdagar, då vi har fyra timmar med Ángel Malo. Fyra timmar med den dåliga ängeln, hur bra låter det liksom?


Även om Redbull-shoten i sig inte var mycket att hurra för, var dagen ovanligt uthärdlig.

(Dvs fram till lektionen i derecho då läraren bestämde sig för att ge oss en ny práctica till imorrn. Tacktack.)

Spanjorer...

Spanska livsstilen är minst sagt annorlunda. För det första är dygnsrytmen helt skev, hur funkar det egentligen att äta frukost vid 8 för att sedan äta lunch först vid 14:30 med sista därefter och middag 21:30? Nu, efter två månader, är detta en piece of cake för oss. På ons och tors äter jag middag så sent som 22:30! Dock är det fortfarande några grejer som fortfarande fortsätter förvåna oss. 

Universitet liknar mer gymnasiet, med folk som droppar in sent, pratar samtidigt som läraren etc. Generellt gäller att halva klassen närvarar på fredagarna då torsdagar är partydagen nr 1 för studenterna, och läraren bara rycker på axlarna åt detta. I fredags hade det tydligen kommit in en kille till lektionen kl 10:50 och frågat om han fick komma in. Lektionen började klockan nio och slutade elva. Läraren bara skrattade åt killen och lät honom passera.

I december är det två helgdagar, 6e och 8e. Detta innebär långledigt och många åker iväg över helgen. Dock har vissa lärare lektioner på tisdagen, 7e.

Italienskaläraren ikväll: Ja, jag vill inte dyka upp här på tisdagen för att sedan vara helt ensam i lektionssalen. Så, nu får ni bestämma er, tänkte ni dyka upp på klämdagen eller inte?

Alla spanjorer: Neeej.

Jag och Ella tittar på varandra och brister ut i asgarv. Skulle aldrig hänt i Sverige. (Vi är dock väldigt tacksamma).

Dagen idag

Imorse åkte ÄL vid 10.

Därefter:

Japp, dagens roligaste händelse var nog det ögonblick detta togs.
Då kan ni ana vilken otroligt rolig dag vi haft.

En weekend med A-L

Som sagt, drog jag mig söderut mot hufvudstaden på torsdagskvällen. Efter ett glatt återseende på metron for vi mot hostelet och sen blev det en snabb middag på Gran Vía innan det var sovdags!

Hostelet låg klockrent till - utsikt från balkongen, Gran Vía

På Plaza Mayor där vi efter pinsamma omständigheter mött svenskar

Utanför Palacio Real

Petrus x2. Vilken klippa.

Överlycklig efter besök på Starbucks. Tidig julklapp till en själv: termos!

Väl framme i Salamanca joinade Ella oss på tacosmiddag! Efter vin blev det en riktigt rolig utgång, visade henne ett par av de bästa ställena i stan, bl a La Chupitería (shotbaren)

På Atahuelpa

Jag och min öldränkte fransman

Roberto! Kvällen avslutades med en del dansande på Candavia och fyllekäk på Leonardo's!

På lördagen vaknade två trötta tjejer upp. Hursomhelst släpade vi oss iväg för att få visa henne mitt fina Salamanca!

Obligatorisk fikapaus.

Kvällen spenderas på tapasområdet i Salamanca, C/Von Dyck. Smaskens! Därefter hade vi myskväll med film i Giorgias stora, mysiga, varma säng.


Det har varit en alltför bra mysig helg helt enkelt!

A-L på g hitåt!

Efter lektionen i Derecho åker jag till Madrid för att möta upp min ÄL!


Planen är hursomhelst att spendera dagen i Madrid imorgon med lite sight-seeing och sen på eftermiddag/kväll återvända hit för middag och utgång! På lördagen ska jag visa henne fina Salamanca och käka tapas på kvällen! 

Jag är så glad just nu, snälla låt derechon vara uthärdlig och gå fort! Ska nu göra klart inlämningsuppgiften till ikväll och packa lite illa kvickt! Hasta luego!

Det har sina fördelar med att umgås med en nykterist...

... mer till mig!


Fick dock höra att tre medlemmar av familjen Porthén hade haft sig lite för roligt i helgen. Tur att det finns någon som kan hålla ställningarna och se till att palla gå ut två dagar i rad ;)

Helgen

Helgen påbörjades tidigt, i torsdags kväll, och som den började bra! Fick tillbaka duggan och jag hade klarat den! Så nöjd! Nu skapar detta dock än mer prestationsångest för nu måste jag klara två duggor till för att få slippa tentan... Efter detta blev det en träff med Mr Afternoon-Snack, dvs spinningsinstruktören Iban. (Ja, vi är lite svaga för honom, måste nog dejta honom på tisdag kväll också...). Därefter blev det utgång för att fira helgen!


Bästa shoten nånsin: Baileys med grädde i glasstrut!


I fredags påbörjades köttningen av Marocko-arbetet och det har gått relativt bra faktiskt! Så här på söndagskvällen kan jag konstatera att vi har gjort betydligt mer än hälften och livet känns allt bra mycket lättare nu. Efter gymmet på fredagen bestämde jag mig för att följa med Giorgia ut och det var trevligt!

Resten av helgen har inte varit alltför händelserik, pluggat massor och igår kväll var jag, Ella, Giorgia och Vincenzo m fl på bio - såg The Social Network, blev lite besviken på filmen men mysigt att gå på bio!


Idag har jag mest sett ut så här.


November

Insåg just att vi har kommit nästan halvvägs i november. Galet ju! Vi går runt och klagar över skolan så vi hinner inte riktigt njuta av livet här eller Salamanca. För Salamanca i mitten på november är inte alltför tokigt faktiskt:



Här går vi och klagar över kylan här men allt är ju relativt. Det är mitten på november och vi går fortf runt med vår/höstjacka.

Nej, Salamanca är inte alls tokigt, speciellt inte med tanke på att det är tydligen minusgrader och 20 cm snö hemma.

Mina män

Observera att rubriken står i plural! Som nämnt har jag tre (well, fyra men han räknas inte) manliga roomies som var och en, turligt nog för mig, uppfyller en funktion:

  • Vincenzo, min italienare, lagar underbart god mat (italiensk pasta) till mig och tar hand om oss alla, ser till att alla mår bra
  • Roberto, min mexicanare, rättar mina grammatiska och språkliga fel, lär mig språket och får mig att känna mig som en tölp som inte fattar nånting ibland när han slår till med sina klyftiga ordvitsar på spanska
  • Benoit, min fransman, fixar det praktiska, byter glödlampa, fixar kylskåpet, lär mig använda tvättmaskinen etc, plus skapar hemkänsla med sin skönsång på franska i köket samt är otroligt underhållande på dansgolvet

Jag och mina tre män
Jag borde vara nöjd. Vad behöver man mer? Jag har ju faktiskt tre män.
Fast jag är inte riktigt nöjd ändå. Du, min blivande fysiske man, varsågod att stiga fram, närsomhelst blir bra!

Helt vanlig fredag

Det är pga detta jag älskar fredagar. Inget alls konstigt i kollektivet på Cristo de los Milagros!

Mardrömsvecka

Denna vecka består av plugg, åter plugg och åter plugg. 

Måndag: lektioner fram till kl 14, hemma 14:30-15:30 för att äta lunch, sen påbörja mardrömsarbetet om Marockos arbetsmarknad, italienskalektion 19-21, påbörja inlämningsuppgift till juridikkursen kl 21-23
Tisdag: lektion, redovisning av i princip obörjat arbete om Marocko till läraren (helvete), äta lunch, göra inlämningsuppgift till arbetsmarknadskursen, italienskalektion 19-21, göra klart uppgiften till juridikkursen kl 21
Onsdag: lektioner till kl 13, äta lunch, göra uppgiften till sociologikursen, lektion i juridik 18-20
Torsdag: lektioner och lektioner
Fredag: kötta arbetet om Marockos arbetsmarknad

Hur tycker ni det låter?! Vi börjar känna att det här med sju kurser inte funkar. Vi funderade tidigare hur vi skulle ta oss ur denna sits och min lösning var som följer:

P: Vi skulle ju kunna begå kollektivt självmord.
G: Hur skulle detta gå till?
P: Ja, om du hämtar en stol, ett rep och en pistol och sen ställer du dig på stolen. Jag knyter fast repet runt din hals. I samma ögonblick som jag sparkar undan stolen skjuter du mig.
G: Okej.

Valladolid

Vi har en vän här i Salamanca som har nu i en månads tid tjatat på Ella att vi MÅSTE åka till JUST Valladolid. JUST denna helg var det tvunget att bli. Hon ville det så gärna så gärna att tillslut sa vi ja, bara för att ha det gjort. Det var med mindre entusiam jag klev upp igår morse efter utgången dagen före. Solen sken som aldrig förr här men när vi väl kom fram till Valladolid var det som i ett dimmigt, disigt vinterland ungefär. Bittert.

Vi hade hört att Valladolid (huvudstad i Castella-León) var en grå, tråkig stad. Det stämde ganska väl, helt okej, vanlig spansk stad. Om jag hade valt själv hade jag inte valt att åka till just Valladolid. Här får ni ändock se några bilder!


Vädret var riktigt myspys.

Valladolids Plaza Mayor är ingenting mot Salamancas, för att vara helt ärlig...

Miguel Cervantes hus i Valladolid.

Nej, inte heller var katedralen i samma klass som Salamancas.

Minns ni detta inlägg? Det finns tydligen flera vägar till det spanska språket. Jävla skit. JODER.

Bilden karakteriserar väl hur Ella och hennes CERVEZA-stämpel mådde hela dagen.

Äntligen lunchdags!

Vid tidpunkten för besöket på Cristoffer Columbus museum var flummnivån hög.

Nån kyrka + Palacio Real.

Hela dagen kämpade jag mest för att hålla konversationen igång, men utan att få så mycket tillbaka. Ja, hon är väl kanske inte världens socialaste eller roligaste person att vara med, men ändå en mysig tjej :) Ella var mest tyst, trött och bitter över kylan. Dock skrattade vi åt situationen en hel del, åt varandra, åt mig och diverse annat under dagen och köpa lite smycken så dagen var ju inte helt åt skogen ändå :)

La cena internacional en Cristo de los Milagros

Som nämnt, var det dags för internationell middag i fredags i det bästa kollektivet i Salamanca. Kvällen började med Robertos mexicanska variant av sangria som jag glömt namnet på (fanns ingen mynta så det blev inga mojitos) och fortsattes med Giorgias och Vincenzos underbara italienska pasta (blev ingen lasagne då det inte fanns riktiga lasagneplattor). Det var som att äta på riktig restaurang, himmel.



Lite prestationsångest fick jag och Ella därefter, men passande nog händer det mirakel på denna gata och pyttipannan blev faktiskt både god och uppskattad! Fransosen Benoit visade sedan sina kunskaper i att göra crepes, som blev så underbart goda.



Det fanns knappt plats för vår äppelpaj som var kvällens slutkläm. Den fick mycket beröm, bl a sades det att det t o m var godare än sangrian och vid tidpunkten av kvällen var detta stort.

Sedan lockade Giorgia mitt hår och kvällen avslutades med en gemensam utgång :)



Thank God it's Friday

Ni förstår inte hur mycket jag längtar till helgerna här, varje vecka. Det är helt stört, det är det jag tänker på när jag sitter på lektionerna och verkligen kämpar för att hålla mig vaken. Äntligen fredag! Just nu råder det allmänt glad stämning i kollektivet, Giorgia filmar med sin iPhone då Roberto pumpar nån konstig mexicansk musik i köket som får Benoit och Vincenzo att dansa som aldrig förr medan jag springer runt med golvmoppen - det är min städdag idag, men inte ens det kan få mig på dåligt humör!

Ikväll ska vi ha internationell middag. Italienarna ska laga lasagne, fransosen ska göra crepes, mexicanaren ska göra mojitos eller tacos, lite oklart. Vad jag ska göra? Också lite oklart, då Roberto är vegetarian. Hur många svenska maträtter finns det egentligen som inte innehåller kött, kyckling eller fisk?! Jag och Ella har funderat fram och tillbaka och kommit på olika förslag men som blivit nekade pga att vi själva ogillar det eller pga att det inte finns ingredienser i detta land. Just nu verkar det som att vi ska göra pyttipanna och äppelpaj! Efter middagen är det obligatorisk utgång!

Jag har glömt att berätta om min nya favorit

Det är tack vare denna jag tar mig igenom vardagen, det är den som rättar mina språkliga fel, som får mig att skratta bara genom en blick, som alltid lyssnar, som får mig att hålla mig vaken på lektionerna, som står ut med mitt tjat, som trivs med mig. På två månader har denna blivit livsnödvändig för mig.
Vad det är? Ni trodde säkerligen att det var ordboken, som troget följer mig överallt.


Fel. Det är denna fagra varelse:


Detta är mitt sätt att säga hur glad jag är över att vi hittat till varandra. Jag skulle inte vilja vara i Salamanca med någon annan än just dig.

Universidad de Salamanca

Som tidigare nämnt, är Universidad de Salamanca anrikt, erkänt, gammalt, viktigt. Universidad de Salamanca blev grundat 1218 av den dåvarande påven själv, och blev det första högskolan i Europa att bli kallat universitet. Det är Spaniens äldsta och det fjärde äldsta i världen. Hursomhelst är det en skola med hög ranking och gott rykte.

Vad sägs som en föreläsning i makroekonomi i någon av dessa salar?


Hetsplugga i biblioteket kanske?

Chilla lite på skolgården?

På rasten kunde man gå till kapellet, beläget i universitetet, och be till gudarna om att klara kurserna...

... alternativt försöka hitta la rana de suerte, lyckogrodan, på la Fachada de la universidad, universitetsfasaden. Legenden säger att den student som kan finna grodan på denna vägg utan hjälp kommer att klara alla sina tentor (eller gifta sig i katedralen). Den som redan är gift och klarat alla sina kurser får önska sig något. Jag fick inte ens en chans att leta efter grodan själv, då en turistguide pekade på grodjäveln med en laserpenna innan jag ens hann börja - betyder detta att jag är helt rökt?!

När du väl tagit ut din examen kan du få bli en av många som får måla en "vitor" på din fakultets vägg. Vitor är ett latinskt ord som översatt till spanska betyder "Liv/Leve". Märkena består av bokstäverna V, I, T, O, R samt namnet på den person som lyckats ta ut sin examen. Vitorna målades ursprungligen med tjurblod om personen doktorerat i naturvetenskapliga ämnen, och med växtfärg om personen ifråga doktorerat i humaniora.

Självfallet ligger inte la Facultad de Economía y Empresa inne i de gamla, vackra delarna av staden utan i utkanten i ett stort grått kallt hur. 

Anyhow, det är vid detta universitet jag läser sju kurser, vilket innebär sju tentor inom loppet av tre veckor i januari. Liiite press. Kul för mig va?

Mitt Salamanca, min familj

Ja, efter en massa krångel lyckades min familj anlända till Salamanca vid midnatt. Planen från början var att äta middag med dem, men nu blev det först churros con chocolate och tapas istället med Ella och David!



Lördagen visade Salamanca sin regnigaste och blåsigaste sida möjligt, därför valde vi att shoppa då (plus att allting skulle vara stängt de följande dagarna).


Söndagen blev en dag för chill, vi tog lite promenad runt staden och åt tapas på kvällen!

på 1700-talet var det tydligen en jordbävning här och då förstördes ett av katedralens torn. Sedan 30 okt 1755 är det tradition att en person klättrar upp i tornet för att se att allt är helt och bra. Den traditionen ägde rum i söndags!

Fikapaus när det blev för kallt!

Måndagen visade äntligen stan sin rätta sida - solen tittade fram, passade på att leka turistguide i staden och dricka öl på en uteservering. Jag visade alla Salamancas måsten, så som Plaza Mayor...

La catedral...

Astronauten...

La Fachada de la Universidad, universitetsväggen med den berömda lyckogrodan...

...El Puente Romano m fl.



De åkte imorse och nu känns det väldigt tomt här och man kan faktiskt gå på mitt golv nu när Roosas madrass är borta... Tråkigt känns det, back to reality bara... Tack för att ni kom, fina ni!


RSS 2.0