Det är inte lätt att vara utbytes
Idag åt jag och Alex lite middag på ett av kaféerna på campus. Jag beställde en empanada (pirog) och en jugo mixto (mixed juice). Kassörskan pratar fort som fan, nånting om att juicen är slut och frågar om ett annat alternativ blir bra. Varken jag eller Alex hör vad det var, men jag nickar glatt och hoppas på en god juice ändå.
När jag väl är längst fram för att få min mat, ger killen mig en pirog och en annan macka. Jag protesterar lite lätt och säger att det inte alls var det jag beställde. Killen hämtar kvittot och visar att ja, faktiskt det står en empanada och en croissant mixto. Jag skäms sönder och tar mina två mackor och går därifrån.
Högst oklart är hur fan kassörskan misstolkade juicen till en crossaint. För jag vägrar tro att jag är så sämst på spanska att jag inte hör skillnaden på en juice och en crossaint. Hursomhelst fick jag glatt äta två mackor till middag. Kul.
När jag väl är längst fram för att få min mat, ger killen mig en pirog och en annan macka. Jag protesterar lite lätt och säger att det inte alls var det jag beställde. Killen hämtar kvittot och visar att ja, faktiskt det står en empanada och en croissant mixto. Jag skäms sönder och tar mina två mackor och går därifrån.
Högst oklart är hur fan kassörskan misstolkade juicen till en crossaint. För jag vägrar tro att jag är så sämst på spanska att jag inte hör skillnaden på en juice och en crossaint. Hursomhelst fick jag glatt äta två mackor till middag. Kul.
My hips don't lie
Vilken bra helg! För det första och det viktigaste, jag är äntligen frisk!
Helgen inleddes i torsdag kväll då vi var bjudna till en födelsedagsfest på en club här i Miraflores. Hade en rolig nykter kväll, mycket tack vare att i princip alla mina nya utisvänner från skolan var där! Fredagen var dock helgens höjdpunkt med Shakirakonserten. Det var en liten kulturchock när vi anlände till området. För det första, var ett helt kvarter nedstängt för trafik. Kvarteret i sig var inte ett av Limas bästa, husen såg nerfallna ut och människorna var ganska skumma. Köerna ringlade sig långa runt en hög mur, med ett stort antal polismän på hästar vaktandes. Överallt fanns tiggare och säljare som ville att vi skulle köpa biljetter, t-shirts med Shakira, kikare, tuggummi, mat. När vi väl hittade i rätt kö, stod vi på på gräsmattan intill muren i dov belysning och funderade kring säkerheten. Lite skillnad mot Sverige om man säger så... Själva arenan var en äldre fotbollsstadium, tänk er Arosvallen. Knappast att en världskänd artist skulle spela där...
Förband var Train (Hey soulsister, Rings of Jupiter) och Ziggy Marley, Bob Marleys son, som fick halvdana applåder av en halvfull stadion. När Shakira kom exploderade arean. Där har vi en kvinna som kan dansa alltså. Jag var väldigt imponerad, det var en grym show! Kul upplevelse i ett Shakiratokigt land :)
Efter detta hängde vi ut med Jens kompisar. Jens är också från LiU, men en ny bekantskap sen konserten då han har gått ett år över oss! Kvällen slutade på en gayclub i Miraflores. Det var en.. ny upplevelse. Kan spara er detaljerna, men kan nämna att kameror beslagtogs i ingången för what happens in Downtown, stays in Downtown...
Jag och Jens, väntades på konserten!
Shakira!
Avslutningsnumret: Waka waka!
Båda utgångarna har diverse människor försökt lära mig salsa, men utan större framgångar. Reggaeton är poppis och det är det enda folk dansar på klubbarna här är salsa. Gamla hederliga veven och andra coola moves funkar tyvärr inte, med andra ord, jag är totalt lost...
Gårdagen blev lite seg då vi kom hem ca kl 05 från gayklubben. Dagen bjöd på lite shopping och på kvällen pizza/film/myskväll hos Alex. Idag har jag varit på gymmet för första gången på två veckor och det kändes riktigt bra, samt pluggat. Tog en paus i pluggandet för att köpa skolmaterial men då bokaffären var stängd råkade vi gå in på ett shoppingcenter och kom ut med en klänning. Oops.
Nu ska jag se på film med Mikaela!
Helgen inleddes i torsdag kväll då vi var bjudna till en födelsedagsfest på en club här i Miraflores. Hade en rolig nykter kväll, mycket tack vare att i princip alla mina nya utisvänner från skolan var där! Fredagen var dock helgens höjdpunkt med Shakirakonserten. Det var en liten kulturchock när vi anlände till området. För det första, var ett helt kvarter nedstängt för trafik. Kvarteret i sig var inte ett av Limas bästa, husen såg nerfallna ut och människorna var ganska skumma. Köerna ringlade sig långa runt en hög mur, med ett stort antal polismän på hästar vaktandes. Överallt fanns tiggare och säljare som ville att vi skulle köpa biljetter, t-shirts med Shakira, kikare, tuggummi, mat. När vi väl hittade i rätt kö, stod vi på på gräsmattan intill muren i dov belysning och funderade kring säkerheten. Lite skillnad mot Sverige om man säger så... Själva arenan var en äldre fotbollsstadium, tänk er Arosvallen. Knappast att en världskänd artist skulle spela där...
Förband var Train (Hey soulsister, Rings of Jupiter) och Ziggy Marley, Bob Marleys son, som fick halvdana applåder av en halvfull stadion. När Shakira kom exploderade arean. Där har vi en kvinna som kan dansa alltså. Jag var väldigt imponerad, det var en grym show! Kul upplevelse i ett Shakiratokigt land :)
Efter detta hängde vi ut med Jens kompisar. Jens är också från LiU, men en ny bekantskap sen konserten då han har gått ett år över oss! Kvällen slutade på en gayclub i Miraflores. Det var en.. ny upplevelse. Kan spara er detaljerna, men kan nämna att kameror beslagtogs i ingången för what happens in Downtown, stays in Downtown...
Jag och Jens, väntades på konserten!
Shakira!
Avslutningsnumret: Waka waka!
Båda utgångarna har diverse människor försökt lära mig salsa, men utan större framgångar. Reggaeton är poppis och det är det enda folk dansar på klubbarna här är salsa. Gamla hederliga veven och andra coola moves funkar tyvärr inte, med andra ord, jag är totalt lost...
Gårdagen blev lite seg då vi kom hem ca kl 05 från gayklubben. Dagen bjöd på lite shopping och på kvällen pizza/film/myskväll hos Alex. Idag har jag varit på gymmet för första gången på två veckor och det kändes riktigt bra, samt pluggat. Tog en paus i pluggandet för att köpa skolmaterial men då bokaffären var stängd råkade vi gå in på ett shoppingcenter och kom ut med en klänning. Oops.
Nu ska jag se på film med Mikaela!
Att åka combi
Som nämnt, finns det ingen kommunaltrafik i denna kaotiska stad. Eller ja, limaneserna (?) är något stolta över sin första kommunala busslinje, men en ynka linje i en miljonstad som denna räcker inte långt. Istället är det olika företag som kör sina färgglada minibussar (combis) runt i staden. Dessa combis är gamla, rangliga, bullriga och ostadiga. Ni vet bilar som använts i exempelvis USA, och sedan inte gått igenom besiktningen? I princip ett skal med motor. Såna är bussarna jag åker till skolan med varje dag. Med den förjävliga trafiken så inser ni att säkerheten är ungefär noll. Att åka combis är inte en enkel konst, men sakta men säkert börjar jag behärska den. Combis känner man igen på dess färger, det här med siffror på busslinjer är överskattat! Till mitt uni går ungefär sex olika linjer, men nu är jag glad, då jag hittat två combis som tar en snabbare rutt till skolan och tar oftast 45 min, men i princip aldrig mer än 1h!
De första gångerna sitter man som på helspänn, man försöker hålla i sig, se sig omkring efter läskiga typer och fundera vart var det man skulle gå av. Dock gör det inte alltför mycket om man missar sin hållplats, det är bara hoppa av vid nästa rödljuse. Egentligen är det olagligt att stiga på/av på andra ställen än hållplatser, men denna regel verkar vara menad att ignora, likaså med stoppskyltarna som i princip betyder gasa, inte stanna.
Några råd för combi-nybörjare: Combis heter minibussarna, micros heter de som motsvarar våra svenska bussar, förvirrande nog. Generellt är de större, microsarna, säkrare. Var beredd på att få stå, speciellt i rusningstrafik då man mosar in så många som bara fysiskt möjligt. Att ha en killes väska i näsan och en dams röv i höften är vardagsmat. Vid rusningstrafik ska man vara extra skärpt om sina tillhörigheter, combis är ficktjuveparadis. På kvällstid är det säkrare att ta en combi än en taxi, då i en combi har man andra människor runt omkring sig. Man ska dock absolut inte ta en combi som är helt tom eller alltför sent på kvällen, då den kan välja att sluta rutten och dumpa de resterande passagerarna på vägen. Man ska helst sitta närmast föraren, eller "el cobrador", där är det säkrast. El cobrador är personen som tar betalt och skriker ut till gatan vart den ska. Fullständig kaos råder när flera combis anländer till samma hållplats, då de olika cobradores ska försöka få in så många som möjligt i just sin combi. Med andra ord, detta sker hela tiden. Du ska dessutom undvika helst fönsterplatser, speciellt ifall de är öppna, ifall någon på gatan skulle få för sig att försöka rycka ut din väska. Sätt dig inte heller allra längst bak i bussen, då ser ingen vad som händer (eftersom alla tittar framåt), ifall en dum person skulle komma och hota dig.
Några olika combis.
Så här ser trafiken ut mest hela tiden i staden...
Alex, på en hyfsat tom combi.
De första gångerna sitter man som på helspänn, man försöker hålla i sig, se sig omkring efter läskiga typer och fundera vart var det man skulle gå av. Dock gör det inte alltför mycket om man missar sin hållplats, det är bara hoppa av vid nästa rödljuse. Egentligen är det olagligt att stiga på/av på andra ställen än hållplatser, men denna regel verkar vara menad att ignora, likaså med stoppskyltarna som i princip betyder gasa, inte stanna.
Några råd för combi-nybörjare: Combis heter minibussarna, micros heter de som motsvarar våra svenska bussar, förvirrande nog. Generellt är de större, microsarna, säkrare. Var beredd på att få stå, speciellt i rusningstrafik då man mosar in så många som bara fysiskt möjligt. Att ha en killes väska i näsan och en dams röv i höften är vardagsmat. Vid rusningstrafik ska man vara extra skärpt om sina tillhörigheter, combis är ficktjuveparadis. På kvällstid är det säkrare att ta en combi än en taxi, då i en combi har man andra människor runt omkring sig. Man ska dock absolut inte ta en combi som är helt tom eller alltför sent på kvällen, då den kan välja att sluta rutten och dumpa de resterande passagerarna på vägen. Man ska helst sitta närmast föraren, eller "el cobrador", där är det säkrast. El cobrador är personen som tar betalt och skriker ut till gatan vart den ska. Fullständig kaos råder när flera combis anländer till samma hållplats, då de olika cobradores ska försöka få in så många som möjligt i just sin combi. Med andra ord, detta sker hela tiden. Du ska dessutom undvika helst fönsterplatser, speciellt ifall de är öppna, ifall någon på gatan skulle få för sig att försöka rycka ut din väska. Sätt dig inte heller allra längst bak i bussen, då ser ingen vad som händer (eftersom alla tittar framåt), ifall en dum person skulle komma och hota dig.
Några olika combis.
Så här ser trafiken ut mest hela tiden i staden...
Alex, på en hyfsat tom combi.
Mitt schema
Idag var det inskrivning i kurserna för oss utländska studenter, dvs den dag vi officiellt blev studenter av PUCP. Eftersom vi hört att folk brukar komma tidigt, och vissa av kurserna vi ville ha verkade vara fulla, tänkte vi att det vore bäst att komma tidigt för att knipa åt sig de sista platserna.
Kom till skolan strax före kl 8, drygt en timme före själva mötet och inskrivningen skulle börja, trodde att det skulle räcka. På min nummerlapp stod det 112, la hora peruana gäller inte än hos utisarna med andra ord... Tydligen hade folk kommit redan runt kl 7, galet. Därmed påbörjades en långsam process då man en och en skulle in i de diverse rummen för att ansöka om platser i sina kurser... Ren pärs för mig som hade feber och magknip. Efter ca 3,5h väntade blev det vår tur och för ovanlighetens skull hade jag tur! Av mina fem kurser, lyckades jag få de sista(!) platserna i två och i en kurs sköt de till en extra plats. Sweet, lite medgång behövde jag! Det jag kommer att studera i vår är:
Kom till skolan strax före kl 8, drygt en timme före själva mötet och inskrivningen skulle börja, trodde att det skulle räcka. På min nummerlapp stod det 112, la hora peruana gäller inte än hos utisarna med andra ord... Tydligen hade folk kommit redan runt kl 7, galet. Därmed påbörjades en långsam process då man en och en skulle in i de diverse rummen för att ansöka om platser i sina kurser... Ren pärs för mig som hade feber och magknip. Efter ca 3,5h väntade blev det vår tur och för ovanlighetens skull hade jag tur! Av mina fem kurser, lyckades jag få de sista(!) platserna i två och i en kurs sköt de till en extra plats. Sweet, lite medgång behövde jag! Det jag kommer att studera i vår är:
- Problemas económicos de América Latina
ung Latinamerikas ekonomiska problem. Handlar om hur kontinentens ekonomi har utvecklas under de senaste åren, makroekonomiska faktorer såsom arbetslöshet och inflation, fattigdom, ojämnställdhet, utrikeshandel och framförallt, hur Latinamerika ska fortsätta utvecklas - Economía Pública
ung Statlig ekonomi. Handlar om välfärdsekonomi, när staten bör lägga sig i marknader vid olika ojämnvikter, externaliteter, miljön, kollektiva varor samt vilka åtgärder staten kan använda sig av när den ingriper i marknadsfel som t ex monopoli - Economía Política 1
ung Ekonomisk politik. Liten chansning här då jag inte varit på nån lektion och det är lite oklart vad den handlar om, men förmodligen olika gubbar och teorier de använt sig av - Regímenes Políticos Comparados
ung Jämförelser mellan olika politiska regimer. Handlar olika regimer olika länder har, men till mestadels om demokrati. Vad innebär det egentligen, hur uppnår man det? Varför lyckas vissa länder med sin demokrati medan andra misslyckas? Kursen leds av en professor från Harvard och han är grym! - Procesos Sociales y Políticos de América Latina
ung Sociala processer och politik i Latinamerika. Handlar om hur länderna här har bildats, lite historia och deras nuvarande ekonomiska, social och politiska situation, utrikeshandel mm. Risk för flumm då det är en kurs inom sociologi...
Mitt schema:
Mån 16-19 Problemas económicos de América Latina
Tis 15-18 Procesos Sociales y Políticos de América Latina
Mån 16-19 Problemas económicos de América Latina
Tis 15-18 Procesos Sociales y Políticos de América Latina
Ons 9-12 Regímenes Políticos Comparados
18:30-21:30 Economía Pública
18:30-21:30 Economía Pública
Tors 18-21 Economía Política 1
Mestadels kvällslektioner, men jag känner mig riktigt nöjd! Sen start på måndagar och ledigt på fredagar, optimalt för att resa. De tre första kurserna i listan räknar jag som NEK och de andra två är mer valbara, inom polmag och sociologi men relativt ekonomi-inriktade ändå. Alla kurser verkar väldigt intressanta och lärarna kunniga! Ser speciellt fram emot Harvard-kursen och kursen om Offentlig ekonomi!
Mestadels kvällslektioner, men jag känner mig riktigt nöjd! Sen start på måndagar och ledigt på fredagar, optimalt för att resa. De tre första kurserna i listan räknar jag som NEK och de andra två är mer valbara, inom polmag och sociologi men relativt ekonomi-inriktade ändå. Alla kurser verkar väldigt intressanta och lärarna kunniga! Ser speciellt fram emot Harvard-kursen och kursen om Offentlig ekonomi!
Maginfektion
Efter nästan tre veckors lidande och klagande angående min mage tog jag idag tag i saken. Tidigare ville jag tro att värken, illamåendet och problemen skulle gå över, då många gringos har problemen med magen när de anländer till Peru. Dock inte on-off under tre veckors tid...
När jag igår fick jag feber insåg jag att något var galet, då jag aldrig aldrig får feber. Fick nog av det här daltande att jag kommer nog bli bra snart, och gick till vårdcentralen på campus. Creds till PUCP för snabb hjälp! Efter undersökning trodde läkaren först att jag drabbats av salmonella (!) och fick ta blodprov, som senare visade negativt. "Bara" vanlig maginfektion. Yippee. Nu har jag fått antibiotika, en stor flaska med röd saft mot diarré, tabletter mot värken. Lägg sedan på besöken på apoteken igår och veckan dessförinnan, så inser ni nu mitt enorma husapotek som börjar bildas här. Har aldrig varit såhär frekvent besökare av apoteket förr.
Hur jag mår? Piss, rent ut sagt men tackar som frågar. Världens kramper i magen som gör att man mest vill ligga ned, och febern i den +27C värmen med nästan 80% luftfuktigheten gör mig utslagen. Dock är det skönt att ha fått ett besked, så att jag inte har blivit hypokondriker med smärtnivå noll, utan det faktiskt är något fel på mig på riktigt. Får se hur jag ska palla gå till skolan i veckan, på LiU hade jag stannat hemma, men vill inte hamna efter här på en gång...
När jag ändå håller på att klaga, kan jag lika gärna addera att mitt datorbatteri, som varit så alldeles underbart bra (upp till 6h) bestämde sig för att dö. Addera sjukdomen, batteriet, oroande över kurser till det faktum att en person i min nära släkt har gått bort... så inser ni vilken skitvecka jag hade förra veckan. Så, där har ni anledningen till varför uppdateringen på bloggen varit dålig, men ska bli förbättring hädanefter!
När jag igår fick jag feber insåg jag att något var galet, då jag aldrig aldrig får feber. Fick nog av det här daltande att jag kommer nog bli bra snart, och gick till vårdcentralen på campus. Creds till PUCP för snabb hjälp! Efter undersökning trodde läkaren först att jag drabbats av salmonella (!) och fick ta blodprov, som senare visade negativt. "Bara" vanlig maginfektion. Yippee. Nu har jag fått antibiotika, en stor flaska med röd saft mot diarré, tabletter mot värken. Lägg sedan på besöken på apoteken igår och veckan dessförinnan, så inser ni nu mitt enorma husapotek som börjar bildas här. Har aldrig varit såhär frekvent besökare av apoteket förr.
Hur jag mår? Piss, rent ut sagt men tackar som frågar. Världens kramper i magen som gör att man mest vill ligga ned, och febern i den +27C värmen med nästan 80% luftfuktigheten gör mig utslagen. Dock är det skönt att ha fått ett besked, så att jag inte har blivit hypokondriker med smärtnivå noll, utan det faktiskt är något fel på mig på riktigt. Får se hur jag ska palla gå till skolan i veckan, på LiU hade jag stannat hemma, men vill inte hamna efter här på en gång...
När jag ändå håller på att klaga, kan jag lika gärna addera att mitt datorbatteri, som varit så alldeles underbart bra (upp till 6h) bestämde sig för att dö. Addera sjukdomen, batteriet, oroande över kurser till det faktum att en person i min nära släkt har gått bort... så inser ni vilken skitvecka jag hade förra veckan. Så, där har ni anledningen till varför uppdateringen på bloggen varit dålig, men ska bli förbättring hädanefter!
Månadsdag
Idag är det tydligen en hel månad (!) sedan jag åkte ifrån Sverige. Hjälp, vad tiden gått fort!
Dock är det denna dag jag hittills saknat Sverige, mitt hem, min familj och mina vänner som mest. Det har varit den tyngsta dagen hittills. Försöker fixa och trixa ihop schemat, med alla krav jag har från LiU är det inte lätt. Har inte lyckats tillräckligt många NEK-poäng som jag borde. Vet inte vad jag ska ta mig till riktigt, ska fundera ordentligt imorgon...
Det svåraste idag har varit att jag fått tråkiga nyheter hemifrån, vilket gjort att jag tänkt på familjen och mitt hem och faktiskt haft hemlängtan idag. Det har jag inte ofta och det är inte roligt alls, usch...
Dock är det denna dag jag hittills saknat Sverige, mitt hem, min familj och mina vänner som mest. Det har varit den tyngsta dagen hittills. Försöker fixa och trixa ihop schemat, med alla krav jag har från LiU är det inte lätt. Har inte lyckats tillräckligt många NEK-poäng som jag borde. Vet inte vad jag ska ta mig till riktigt, ska fundera ordentligt imorgon...
Det svåraste idag har varit att jag fått tråkiga nyheter hemifrån, vilket gjort att jag tänkt på familjen och mitt hem och faktiskt haft hemlängtan idag. Det har jag inte ofta och det är inte roligt alls, usch...
Helgen
I torsdags blev det utgång för att fira skolstarten, visserligen inte med våra nya vänner från PUCP utan med våra roomies. Vi hamnade på ett ställe som på torsdagar har rockklubben Help. Kul kväll, även om vi var trötta efter en tung skolstart på två halvdagar ;)
Julie, Charlotte och Mikaela, tre av mina roomies i Inkawasi.
Jag och min nya buddie, Mikaela!
Efter dessa tuffa dagar, blev det ordentlig sovmorgon i fredags. Väl uppe på benen, blev det ceviche-lunch och försök till shopping. På kvällen hade jag middag med min fadder från skolan tillsammans med hennes andra fadderbarn!
Ceviche!
Min fadder Lisset till höger tillsammans med hennes andra "fadderbarn".
Lördag åkte vi in till centrum av Lima. Det var vackert, med gamla byggnader och kyrkor. Dock märks det mycket tydligare att man är i ett u-land där, både på husen, gatorna och på människorna. Efter det blev det lunch på Bembos, Perus motsvarighet till donken. Betyg: ok. På kvällen avstod vi festandet och hade filmkväll!
Plaza de Armas, Lima.
Dagen idag har mestadels gått till att försöka hitta kurser och få schemat att gå ihop. Det här är inte alls lätt med tanke på kraven vi har från LiU. Det som försvårar är också att jag inte har läst någon matte överhuvudtaget och nationalekonomin är väldigt mattebaserad här... På kvällen åkte vi till Parque de la Reserva, för att se Circuito Magíco del Agua. Det är en stor mysig park där de har massa fontäner upplysta i olika färger. Låter inte så märkvärdigt, men det var häftigt!
Hela helgen har dock gått i illamåendets tecken. Kan min mage vänja sig vid tanken att jag ska vara här i Peru ett par månader och sluta krångla tack?!
P.S. Tsunamin var ca 40cm hög när den nådde Lima. De enda följderna var trafikstockning på vissa vägar pga att motorvägen vid stranden var avstängd, samt att några restauranger var stängda. Överdrivna säkerhetsåtgärder med andra ord, men hellre safe than sorry.
Julie, Charlotte och Mikaela, tre av mina roomies i Inkawasi.
Jag och min nya buddie, Mikaela!
Efter dessa tuffa dagar, blev det ordentlig sovmorgon i fredags. Väl uppe på benen, blev det ceviche-lunch och försök till shopping. På kvällen hade jag middag med min fadder från skolan tillsammans med hennes andra fadderbarn!
Ceviche!
Min fadder Lisset till höger tillsammans med hennes andra "fadderbarn".
Lördag åkte vi in till centrum av Lima. Det var vackert, med gamla byggnader och kyrkor. Dock märks det mycket tydligare att man är i ett u-land där, både på husen, gatorna och på människorna. Efter det blev det lunch på Bembos, Perus motsvarighet till donken. Betyg: ok. På kvällen avstod vi festandet och hade filmkväll!
Plaza de Armas, Lima.
Dagen idag har mestadels gått till att försöka hitta kurser och få schemat att gå ihop. Det här är inte alls lätt med tanke på kraven vi har från LiU. Det som försvårar är också att jag inte har läst någon matte överhuvudtaget och nationalekonomin är väldigt mattebaserad här... På kvällen åkte vi till Parque de la Reserva, för att se Circuito Magíco del Agua. Det är en stor mysig park där de har massa fontäner upplysta i olika färger. Låter inte så märkvärdigt, men det var häftigt!
Hela helgen har dock gått i illamåendets tecken. Kan min mage vänja sig vid tanken att jag ska vara här i Peru ett par månader och sluta krångla tack?!
P.S. Tsunamin var ca 40cm hög när den nådde Lima. De enda följderna var trafikstockning på vissa vägar pga att motorvägen vid stranden var avstängd, samt att några restauranger var stängda. Överdrivna säkerhetsåtgärder med andra ord, men hellre safe than sorry.
PUCP
Pontifia Universidad Católica del Perú. Har äntligen lärt mig hela namnet. Universitetet rankas tydligen som ett av Perus allra bästa. Jag säger att det verkar finnas nästan för många intressanta kurser som jag skulle vilja läsa. Får se hur det går att få schemat och allt sånt att gå ihop senare i helgen...
Campus är omgivet att murar och för att komma in måste man gå igenom en säkerhetskontroll och visa sitt student-id så det känns väldigt säkert! Det finns flera matsalar, där man kan för en billig peng äta helt ok lunch. Det bästa var - det finns micros! Jag och Alex började genast planera in hur vi ska få igenom matlådekulturen här. Sen visade det sig att folk satt med sina matlådor redan. Sweeeet. Dock är maten så billig i cafeteérna att det knappt lönar sig att ha matlåda... Själva campusområdet är fint, med palmer, parker, kaktusar och rådjur (som tydligen bor där, varför inte något mera exotiskt som llamas?).
Igår hade vi ett möte om säkerhetsfrågor - "Surviving Lima". Det var väldigt givande med många bra tips, men ärligt talat gjorde det mig bara ännu mer rädd... Saker så som att man inte ska sätta sig längst bak i combin, var man bör sätta sig i en taxi, hur välja taxi, vilka områden i Lima man inte ska sätta sin fot på, ett par exempel på att vi gringos (utlänningar) är lättlurade för att få pengar, hur bete sig vid jordskalv etc.
Campus är omgivet att murar och för att komma in måste man gå igenom en säkerhetskontroll och visa sitt student-id så det känns väldigt säkert! Det finns flera matsalar, där man kan för en billig peng äta helt ok lunch. Det bästa var - det finns micros! Jag och Alex började genast planera in hur vi ska få igenom matlådekulturen här. Sen visade det sig att folk satt med sina matlådor redan. Sweeeet. Dock är maten så billig i cafeteérna att det knappt lönar sig att ha matlåda... Själva campusområdet är fint, med palmer, parker, kaktusar och rådjur (som tydligen bor där, varför inte något mera exotiskt som llamas?).
Igår hade vi ett möte om säkerhetsfrågor - "Surviving Lima". Det var väldigt givande med många bra tips, men ärligt talat gjorde det mig bara ännu mer rädd... Saker så som att man inte ska sätta sig längst bak i combin, var man bör sätta sig i en taxi, hur välja taxi, vilka områden i Lima man inte ska sätta sin fot på, ett par exempel på att vi gringos (utlänningar) är lättlurade för att få pengar, hur bete sig vid jordskalv etc.
Tsunami-varning
Efter den katastrofala jordbävningen i Japan råder det tsunamivarning lite här och var på Sydamerikas västra kust. Lima har en mellanhög varning och tsunamin, väntas att inkomma hit ca 19:30. Här i Miraflores är vi relativt skyddade, trots att det är en stadsdel som ligger på kusten. Detta tack vare den höga klippan och en liten udde som sticker ut. Jag tror inte det är någon fara, men vi har blivit avrådda att åka till stranden eller shoppingcentret i klippan (Larcomar) under tiden då varningen råder.
Säker zon vid skalv. Såna här skyltar sitter det i princip alla byggnader i staden.
Det känns konstigt och så främmande för mig att vi kan drabbas av skalv, jordbävningar och tsunamis. Så avlägset, eftersom det har aldrig varit någonting man behöver vara rädd för. Men nu när jag befinner mig i ett sådant land där dessa naturfenomen förekommer, är det bäst att vara förberedd. Det fick vi lära oss i skolan igår, så nu behöver du inte oroa dig mamma, jag vet exakt vad jag ska göra ifall det skulle komma ett skalv: stanna i huset om det är ett kort skalv, och ta sig till närmaste dörröppning eller säker zon. Om det inte finns, ska man sätta sig precis intill ett bord, men inte direkt under. Om skalvet verkar vara längre, är det bäst att ta sig ut ur huset, till en stor öppning, idealiskt vore en fotbollsplan. Dock ska man ej ta hissen men trappor ska man också helst undvika vid en jordbävning då det är i princip omöjligt att gå eller hålla balansen. Det viktigaste är att inte få panik, vilket i mitt fall skulle vara den avgörande punkten då det är mycket troligt att jag skulle hamna i panik och springa runt som en höna och skrika och göra bort mig totalt. Bäst för skalven att inte komma, helt enkelt.
Säker zon vid skalv. Såna här skyltar sitter det i princip alla byggnader i staden.
Det känns konstigt och så främmande för mig att vi kan drabbas av skalv, jordbävningar och tsunamis. Så avlägset, eftersom det har aldrig varit någonting man behöver vara rädd för. Men nu när jag befinner mig i ett sådant land där dessa naturfenomen förekommer, är det bäst att vara förberedd. Det fick vi lära oss i skolan igår, så nu behöver du inte oroa dig mamma, jag vet exakt vad jag ska göra ifall det skulle komma ett skalv: stanna i huset om det är ett kort skalv, och ta sig till närmaste dörröppning eller säker zon. Om det inte finns, ska man sätta sig precis intill ett bord, men inte direkt under. Om skalvet verkar vara längre, är det bäst att ta sig ut ur huset, till en stor öppning, idealiskt vore en fotbollsplan. Dock ska man ej ta hissen men trappor ska man också helst undvika vid en jordbävning då det är i princip omöjligt att gå eller hålla balansen. Det viktigaste är att inte få panik, vilket i mitt fall skulle vara den avgörande punkten då det är mycket troligt att jag skulle hamna i panik och springa runt som en höna och skrika och göra bort mig totalt. Bäst för skalven att inte komma, helt enkelt.
Första skoldagen
I tisdags hängde jag i princip hela dagen med Mikaela, min nya danska roomie. Hon verkar supertrevlig! Så glad är jag att hon är icke-fransk också. Kommer tröttna på all denna franska under denna termin känner jag redan nu... Jag visade henne runt i Miraflores, och vi var en sväng till shoppingcentret Larcomar också:
På kvällen provtränade jag på mitt nya gym och det verkar jävligt nice! Inte samma sak utan pudding-Iban eller värsting-Fernando, men ja... För övrigt alla stirrade på mig. Då menar jag stirrade, inte kollade på ett diskret sätt. Stirrade. Jag är från Europa, inte utomjordisk!! Likadant är det med taxibilarna i staden. Alla tutar åt mig och alla andra utisar för den delen, och det börjar bli smått irriterande. Jag menar, om jag vill ha en taxi kan jag vinka till mig en herregud... Det värsta är dock de som går förbi en på gatan, och viskar med extrem spansk brytning "beautiful" i ens öra. Äckligt.
Anyhow, det jag skulle berätta för er om är vår första dag i skolan! Vi var en massa utisar, största delen fransmän (no shit), amerikanare och tyskar. Campus är väldigt modernt och fräscht! Kontoret för Relaciones Internacionales verkar också vara bra, alla där är hjälpsamma och trevliga. Mottagandet här var så mycket bättre än i Salamanca kan jag säga. Efter information om hur välja kurser, om första dagarna etc så fick vi träffa våra faddrar. Min dök av nån anledning inte upp, så jag hängde med Mikaelas som var en trevlig allmänbildad peruan som pratar 12(!) språk flytande... Han visade oss runt, gav oss praktiska tips och sedan åt vi tillsammans. En riktigt bra första dag :)
Imorrn är ett informationsmöte om säkerhet och att leva i Lima och information av kurser - man får gå runt till olika fakultet och få info om de kurser man vill ta - för mig blir det mest aktuellt att gå till ekonomifakulteten. Idag har jag haft ont i halsen så jag hoppas bara det är något tillfälligt och att det går över tills imorrn...
På kvällen provtränade jag på mitt nya gym och det verkar jävligt nice! Inte samma sak utan pudding-Iban eller värsting-Fernando, men ja... För övrigt alla stirrade på mig. Då menar jag stirrade, inte kollade på ett diskret sätt. Stirrade. Jag är från Europa, inte utomjordisk!! Likadant är det med taxibilarna i staden. Alla tutar åt mig och alla andra utisar för den delen, och det börjar bli smått irriterande. Jag menar, om jag vill ha en taxi kan jag vinka till mig en herregud... Det värsta är dock de som går förbi en på gatan, och viskar med extrem spansk brytning "beautiful" i ens öra. Äckligt.
Anyhow, det jag skulle berätta för er om är vår första dag i skolan! Vi var en massa utisar, största delen fransmän (no shit), amerikanare och tyskar. Campus är väldigt modernt och fräscht! Kontoret för Relaciones Internacionales verkar också vara bra, alla där är hjälpsamma och trevliga. Mottagandet här var så mycket bättre än i Salamanca kan jag säga. Efter information om hur välja kurser, om första dagarna etc så fick vi träffa våra faddrar. Min dök av nån anledning inte upp, så jag hängde med Mikaelas som var en trevlig allmänbildad peruan som pratar 12(!) språk flytande... Han visade oss runt, gav oss praktiska tips och sedan åt vi tillsammans. En riktigt bra första dag :)
Imorrn är ett informationsmöte om säkerhet och att leva i Lima och information av kurser - man får gå runt till olika fakultet och få info om de kurser man vill ta - för mig blir det mest aktuellt att gå till ekonomifakulteten. Idag har jag haft ont i halsen så jag hoppas bara det är något tillfälligt och att det går över tills imorrn...
Polvos Azules
Imorse åkte jag med Alex till ett shoppingcentrum i centrala Lima. Well, det var inte riktigt det shoppingcenter som vi trodde att det skulle vara. Det här var som en enorm kinamarknad med tusentals små butiker/stånd med allt ifrån "adidas"skor, förfalskade märkesväskor, piratkopierade filmer till snodda kameror och nintendo wii. Här var alla försäljningsknep tillåtna, vad sägs om exempelvis att Alex nya joggingskor matchade hans ögon?! Jag köpte mig de första säsongerna av How I Met Your Mother, The Big Bang Theory, Sex and the City och Vampire Diaries för ca 75 kr. Spännande upplevelse, hade riktigt roligt idag!
Efter lunch på ett riktigt lokalt hak åkte vi tillbaka till trygga Miraflores. Därefter var vi på jakt efter ett gym (den på skolan var ett skämt från 80-talet ungefär). Det var lättare sagt än gjort för att de försöker verkligen värva en - vi ville bara veta priserna, öppettider, pass. Istället gör de allt för att man ska köpa ett gymkort just den sekunden, bara för att få lite information måste man ha ett personligt samtal så att personen kan erbjuda extrarabatt om vi köper det nu etc. Frustrerande. Till slut lät jag mig övertalas av den killen på närmaste gymmet men som också var dyrast. Nu i efterhand känns det väldigt dyrt... Men allt var splitternytt, fräscht, hade bra service och hade en spa-avdelning. Dessutom känner jag mig själv - om det ligger för långt bort och jag måste gå igenom halva Miraflores i träningskläder kommer jag inte gå dit lika ofta. Hoppas det blir bra, även om det inte kommer bli lika kul att träna som i höst med Fernando bakom disken och Iban i salen... Jag hämtade även upp tvätten (älskar redan detta tvättsystem!).
För övrigt börjar jag och Alex bli riktigt bilda för hur mkt saker är värda här eftersom det mesta är billigt (förutom gymkortet...). Idag nobbade vi t ex en taxi för att han inte ville köra oss till "shoppingcentret" under 10 soles, ungefär 25 SEK! Notan på lunchen gick på 46 SEK för tvårätters med dryck. För oss båda alltså.
Eftersom området som Polvos Azules, "shoppingcentret", ligger i ett mindre bra område blev vi rekommenderade att lämna kamerorna hemma. Nedan istället bild från gårdagens Carnaval i Barranco, Alex på combis och förvirrade mig på PUCPs enorma campus.
Efter lunch på ett riktigt lokalt hak åkte vi tillbaka till trygga Miraflores. Därefter var vi på jakt efter ett gym (den på skolan var ett skämt från 80-talet ungefär). Det var lättare sagt än gjort för att de försöker verkligen värva en - vi ville bara veta priserna, öppettider, pass. Istället gör de allt för att man ska köpa ett gymkort just den sekunden, bara för att få lite information måste man ha ett personligt samtal så att personen kan erbjuda extrarabatt om vi köper det nu etc. Frustrerande. Till slut lät jag mig övertalas av den killen på närmaste gymmet men som också var dyrast. Nu i efterhand känns det väldigt dyrt... Men allt var splitternytt, fräscht, hade bra service och hade en spa-avdelning. Dessutom känner jag mig själv - om det ligger för långt bort och jag måste gå igenom halva Miraflores i träningskläder kommer jag inte gå dit lika ofta. Hoppas det blir bra, även om det inte kommer bli lika kul att träna som i höst med Fernando bakom disken och Iban i salen... Jag hämtade även upp tvätten (älskar redan detta tvättsystem!).
För övrigt börjar jag och Alex bli riktigt bilda för hur mkt saker är värda här eftersom det mesta är billigt (förutom gymkortet...). Idag nobbade vi t ex en taxi för att han inte ville köra oss till "shoppingcentret" under 10 soles, ungefär 25 SEK! Notan på lunchen gick på 46 SEK för tvårätters med dryck. För oss båda alltså.
Eftersom området som Polvos Azules, "shoppingcentret", ligger i ett mindre bra område blev vi rekommenderade att lämna kamerorna hemma. Nedan istället bild från gårdagens Carnaval i Barranco, Alex på combis och förvirrade mig på PUCPs enorma campus.
Första helgen i Lima
Nu har min första helg som utbytes i Lima kommit och paserat!
På fredag kväll hade vi fest här, så att de nya skulle lära känna varandra etc. Efter förfesten åkte vi till Dragon, ett schysst uteställe i Barranco, närliggande stadsdel. Min första utekväll i Lima med andra ord, och det var en riktigt kul kväll :) Min klocka visade 10:00 när jag kom hem, men var bombsäker på att klockan inte kunde vara så mycket. Det tog en halv sekund innan jag insåg att justja, jag hade inte ställt om den. I själva verket var den 04.
Lördag blev en chilldag, packade och fixade med tvätten. Det enda som saknas i lägenheten är tvättmaskin, men eftersom vi har en lavaderia bakom hörnet och summan för en veckas tvätt hamnar på 15 kr så gör det inte så mycket ;) Samma kväll for vi på förfest och hamnade sedan på Dragon igen.
Igår kväll anlände den sista av roomiesarna, en dansk tjej som verkade trevlig! Otroligt glad över att ha en till som inte är fransk här haha :)
Idag har minst sagt varit en spännande dag! Vi startade dagen med att äta lunch på ett lokalt hak där de har stans bästa ceviche, ung landets nationalrätt, som består av rå fisk, räkor och bläckfisk i citron/chilisås som man äter med sötpotatis och ris. Se och läs mer här. Det var väldigt gott :) Sen var det dags för Barrancos årliga karnival, som firas genom att man hänger på gatan, lyssnar på live musik och främst, målar varandra, häller vatten och pulver. Syftet: bli så nerklottrad som möjligt!
Tydligen var den delen av Barranco som festivalen hölls i inte en av de bästa. Där ska man inte gå ensam om kvällarna, eller ens dagarna, kommenterade en av peruanerna som var med. Det märktes också genast på husen och kvarteret, att det var inget ställe man ska dröja sig kvar i. Men nu när det var folkfest med livemusik med poliser vaktandes var det ingen fara!
Karnivalen i Barranco var en helt säregen upplevelse, cool grej! Vi kom hem och siktade genast in oss på duscharna. Duschen i sig tog låång tid, innan man fick bort all färg från kroppen hade vattnet diverse nyanser av gult, rött och grönt. Jag hade inte med mig kameran (stor risk för skador med alla människor som kastade färg och vatten!) men här får ni en föraning om hur nerklottrad jag var:
Då var jag en av de "renare".
Nu är jag helt utmattad efter en spännande helg, så ikväll blir det bara nån film och chill i sängen för min del!
På fredag kväll hade vi fest här, så att de nya skulle lära känna varandra etc. Efter förfesten åkte vi till Dragon, ett schysst uteställe i Barranco, närliggande stadsdel. Min första utekväll i Lima med andra ord, och det var en riktigt kul kväll :) Min klocka visade 10:00 när jag kom hem, men var bombsäker på att klockan inte kunde vara så mycket. Det tog en halv sekund innan jag insåg att justja, jag hade inte ställt om den. I själva verket var den 04.
Lördag blev en chilldag, packade och fixade med tvätten. Det enda som saknas i lägenheten är tvättmaskin, men eftersom vi har en lavaderia bakom hörnet och summan för en veckas tvätt hamnar på 15 kr så gör det inte så mycket ;) Samma kväll for vi på förfest och hamnade sedan på Dragon igen. Igår kväll anlände den sista av roomiesarna, en dansk tjej som verkade trevlig! Otroligt glad över att ha en till som inte är fransk här haha :)
Idag har minst sagt varit en spännande dag! Vi startade dagen med att äta lunch på ett lokalt hak där de har stans bästa ceviche, ung landets nationalrätt, som består av rå fisk, räkor och bläckfisk i citron/chilisås som man äter med sötpotatis och majs. Se och läs mer här! Det var väldigt gott :) Därefter var det dags för Barrancos årliga karnival, som firas genom att man hänger på gatan, lyssnar på live musik och främst, målar varandra, häller vatten och kastar babypulver på varandra. Syftet: bli så nerklottrad som möjligt!
Tydligen var den delen av Barranco som festivalen hölls i inte en av de bästa. Där ska man inte gå ensam om kvällarna, eller ens dagarna, kommenterade en av peruanerna som vi var med. Det märktes också genast på husen och kvarteret, att det var inget ställe man ska dröja sig kvar i. Men nu när det var folkfest med livemusik med poliser vaktandes var det ingen fara!
Karnivalen i Barranco var en helt säregen upplevelse, vilken cool grej! Vi kom hem och siktade genast in oss på duscharna. Duschen i sig tog låång tid, innan man fick bort all färg från kroppen hade vattnet diverse nyanser av gult, rött och grönt. Jag hade inte med mig kameran (stor risk för skador med alla människor som kastade färg och vatten!) men här får ni en föraning om hur nerklottrad jag var:
Lördag blev en chilldag, packade och fixade med tvätten. Det enda som saknas i lägenheten är tvättmaskin, men eftersom vi har en lavaderia bakom hörnet och summan för en veckas tvätt hamnar på 15 kr så gör det inte så mycket ;) Samma kväll for vi på förfest och hamnade sedan på Dragon igen. Igår kväll anlände den sista av roomiesarna, en dansk tjej som verkade trevlig! Otroligt glad över att ha en till som inte är fransk här haha :)
Idag har minst sagt varit en spännande dag! Vi startade dagen med att äta lunch på ett lokalt hak där de har stans bästa ceviche, ung landets nationalrätt, som består av rå fisk, räkor och bläckfisk i citron/chilisås som man äter med sötpotatis och majs. Se och läs mer här! Det var väldigt gott :) Därefter var det dags för Barrancos årliga karnival, som firas genom att man hänger på gatan, lyssnar på live musik och främst, målar varandra, häller vatten och kastar babypulver på varandra. Syftet: bli så nerklottrad som möjligt!
Tydligen var den delen av Barranco som festivalen hölls i inte en av de bästa. Där ska man inte gå ensam om kvällarna, eller ens dagarna, kommenterade en av peruanerna som vi var med. Det märktes också genast på husen och kvarteret, att det var inget ställe man ska dröja sig kvar i. Men nu när det var folkfest med livemusik med poliser vaktandes var det ingen fara!
Karnivalen i Barranco var en helt säregen upplevelse, vilken cool grej! Vi kom hem och siktade genast in oss på duscharna. Duschen i sig tog låång tid, innan man fick bort all färg från kroppen hade vattnet diverse nyanser av gult, rött och grönt. Jag hade inte med mig kameran (stor risk för skador med alla människor som kastade färg och vatten!) men här får ni en föraning om hur nerklottrad jag var:
Riktig pudding va? Bör dock nämnas att jag var ren i jämförelse med sällskapet...
Nu är jag helt utmattad efter en spännande helg, så ikväll blir det bara nån film och chill i sängen för min del!
Combis, PUCP och la playa
De senaste dagarna har jag haft fullt upp, så pass att det tog mig fyra dagar att packa upp. Illa. På torsdagen planerade jag och Alex åka till skolan för att kolla läget och veta hur man tar sig dit. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. För det första finns det inget kommunalt bussystem här, och tunnelbana kan man bara drömma om.
Det enklaste sättet att ta sig fram är med combis, eller micros som de också kallas. Det är privata företag som kör minibussar runt omkring i staden. Dessa finns det gott om och de är alla målade i olika färger beroende på rutten. Systemet verkar kaotiskt. Nåväl, vi gick till turistinformationen och fick veta att det kan, i rusningstrafik, ta upp till 1h30 min för oss att ta oss till skolan... Nu hade vi tur, och de bägge resorna gick på ca 45 min. Hoppas det kan hålla i sig någorlunda!
Skolan var omringad av murar, och man fick gå igenom säkerhetskontroll om man inte hade ett student-id. Det var bra, det känns säkert! Campuset var enormt. Samtidigt som det verkade väldigt hightec, fanns det en harmonisk stämning tack vare alla stora parkytor med rådjur som levde där (?). Kan dock också ha varit lugnet före stormen, då lektionerna börjar nästa vecka. Hursomhelst fick vi ett gott intryck av PUCP och vår kontaktperson där som var väldigt hjälpsam och trevlig!
Det enklaste sättet att ta sig fram är med combis, eller micros som de också kallas. Det är privata företag som kör minibussar runt omkring i staden. Dessa finns det gott om och de är alla målade i olika färger beroende på rutten. Systemet verkar kaotiskt. Nåväl, vi gick till turistinformationen och fick veta att det kan, i rusningstrafik, ta upp till 1h30 min för oss att ta oss till skolan... Nu hade vi tur, och de bägge resorna gick på ca 45 min. Hoppas det kan hålla i sig någorlunda!
Skolan var omringad av murar, och man fick gå igenom säkerhetskontroll om man inte hade ett student-id. Det var bra, det känns säkert! Campuset var enormt. Samtidigt som det verkade väldigt hightec, fanns det en harmonisk stämning tack vare alla stora parkytor med rådjur som levde där (?). Kan dock också ha varit lugnet före stormen, då lektionerna börjar nästa vecka. Hursomhelst fick vi ett gott intryck av PUCP och vår kontaktperson där som var väldigt hjälpsam och trevlig!
I fredags åt jag lunch med Alex och hans peruanska roomie Mariela. Hon är jättetrevlig och mysig! Därefter gick vi till stranden och Alex testade sin tur med surfbrädan för första gången, helt klart godkänd blev han! Under tiden spanade jag och Mariela in alla surfare som hängde däromkring!
Miraflores
Den del av Lima jag bor i heter Miraflores. Miraflores skulle kunna vara en liten amerikansk stad, med Starbucks (thank god), McDonalds, KFC, mataffärer som har öppet 24/7. Det är den rikare delen av staden, det är även här alla turister och utbytes bor. Det ska vara det säkraste området i staden, med mycket poliser och bevakning mm. Jag bor nära den centrala delen av Miraflores, som utgörs av Parque Kennedy, en mysig liten park med massa papegojor i träden!
Centrala Miraflores.
Miraflores ligger också precis vid kusten, på en hög klippa. Från klippan kan man kika ner till stranden, som inte är optimal för sol och bad pga höga vågor och stenar, men för att spana på surfare duger den finemang. I klippan har de även byggt ett stort shoppingcenter, Larcomar, som är rätt coolt! Vid kusten har man även byggt fina parker bl a Parque del Amor som kännetecknas av en stor staty på ett kyssande par.
Larcomar.
Parque del Amor.
Limas kust.
Vädret i Lima, speciellt Miraflores, är ofta väldigt mulet. På morgnarna och kvällarna blir det speciellt mulet, disigt eller dimmigt. På dagtid drar det sig sedan tillbaka mot havet. På bilden ser ni nästan hur molnen ligger och väntar över vattnet! Ganska coolt. Just nu är det ca 25-27C men väldigt fuktigt. När vintern kommer ska det tydligen vara väldigt rått och grått pga fuktigheten, så vi hoppas på att den dröjer ett tag till...
Centrala Miraflores.
Miraflores ligger också precis vid kusten, på en hög klippa. Från klippan kan man kika ner till stranden, som inte är optimal för sol och bad pga höga vågor och stenar, men för att spana på surfare duger den finemang. I klippan har de även byggt ett stort shoppingcenter, Larcomar, som är rätt coolt! Vid kusten har man även byggt fina parker bl a Parque del Amor som kännetecknas av en stor staty på ett kyssande par.
Larcomar.
Parque del Amor.
Limas kust.
Vädret i Lima, speciellt Miraflores, är ofta väldigt mulet. På morgnarna och kvällarna blir det speciellt mulet, disigt eller dimmigt. På dagtid drar det sig sedan tillbaka mot havet. På bilden ser ni nästan hur molnen ligger och väntar över vattnet! Ganska coolt. Just nu är det ca 25-27C men väldigt fuktigt. När vintern kommer ska det tydligen vara väldigt rått och grått pga fuktigheten, så vi hoppas på att den dröjer ett tag till...
InKaWaSi
Jag börjar trivas allt bättre på mitt boende, det känns roligt! Jag bor tillsammans med fem andra, varav fyra är fransmän. En har fortfarande inte anlänt. Lägenheten består av fyra våningar, där första våningen är kök och vardagsrum. De andra tre våningarna har två sovrum och en toalett. Lägenheten ligger i ett stort komplex med lobby och portvakt därnere - säkerhet 24/7. I hyran ingår även städningen en gång per vecka, sweeet.
Vardagsrum och kök:
Mitt rum och toa:
I lägenhetskomplexet finns två andra likadana lägenheter med utbytesstudenter, större delen av dessa är också fransmän. Angående rubriken så kallas dessa tre lägenheter tillsammans för InKaWaSi-boende. De tre lägenheterna gör ofta saker tillsammans, har fester ihop etc. Som t ex igår, när vi hade lite välkomstförfest för de nya. Dvs mig och ett par andra!
Vardagsrum och kök:
Mitt rum och toa:
I lägenhetskomplexet finns två andra likadana lägenheter med utbytesstudenter, större delen av dessa är också fransmän. Angående rubriken så kallas dessa tre lägenheter tillsammans för InKaWaSi-boende. De tre lägenheterna gör ofta saker tillsammans, har fester ihop etc. Som t ex igår, när vi hade lite välkomstförfest för de nya. Dvs mig och ett par andra!
Hostal Kokopelli
Som sagt, en av de bästa hostels jag bott på! Bildkavalkad nedan.
En kväll var vi ute och åt:
Dominique, Brenda, Deanne och Daniel. Jag åt Lomo saltado, en typisk peruansk rätt. Mums!
En annan hade vi BBQ på taket:
Liz, Daisie och Deanne.
Grillmästaren Pedro själv!
En kväll var vi ute och åt:
Dominique, Brenda, Deanne och Daniel. Jag åt Lomo saltado, en typisk peruansk rätt. Mums!
En annan hade vi BBQ på taket:
Liz, Daisie och Deanne.
Grillmästaren Pedro själv!
Nyinflyttad i Miraflores
Efter en massa uppdateringar om Rio, är ni säkerligen nyfikna på vad jag har för mig numera, på andra sidan Sydamerika.
Jag trivdes bra på hostelet, förmodligen ett av de bästa jag bott på! Jag har mest hängt där eller i parken om dagarna. Ett eller annat besök råkade det bli på Starbucks också... På söndagen åkte dock jag och Elisabeth på en guidad busstur genom Lima. Det var intressant, få sig en uppfattning om staden! Samma kväll hade vi BBQ på hostelet, spelade spel och drack lite pisco sour (lokal drink, god). Tisdag kväll åkte jag med några kompisar från hostelet till Barranco och åt middag!
Jag trivdes bra på hostelet, förmodligen ett av de bästa jag bott på! Jag har mest hängt där eller i parken om dagarna. Ett eller annat besök råkade det bli på Starbucks också... På söndagen åkte dock jag och Elisabeth på en guidad busstur genom Lima. Det var intressant, få sig en uppfattning om staden! Samma kväll hade vi BBQ på hostelet, spelade spel och drack lite pisco sour (lokal drink, god). Tisdag kväll åkte jag med några kompisar från hostelet till Barranco och åt middag!
I tisdags kväll kom Alex till Lima, så på onsdagen fick jag visa honom runt i Miraflores. Underbart att få lite sällskap efter att ha varit mestadels själv de senaste dagarna!
Lägenhetsletandet blev kort. Innan jag åkte ifrån Sverige mailade jag en kvinna som hyrde ut flera lägenheter i Miraflores. Av ren tur hade en person just avbokat sitt rum, och jag kunde få den. Betoning på tur, då många studenthus och -lägenheter verkar vara helt fullbokade. Det var skönt att slippa leta boende, hade inte en aning på hur jag skulle gått till väga ens. Så sen i onsdags bor jag här! Ska ge er bilder mm senare (läs när jag packat upp). Nu måste jag kila, ska iväg och träffa Alex!
Del 4 - Down town, Santa Teresa, barnhemmet
Efter lite chill på stranden i Ipanema, åkte vi ner till CBD i Rio. Stämningen var genast annorlunda, inga havaianas så långt ögat nådde och tröjor så långt ögat såg. Stor kontrast mot Ipanema där det står en lapp utan för matbutiken ”Förbjuden att gå in utan tröja”. Det var en helt annan stad kändes det som, mer en storstad!
Därifrån åkte vi spårvagn upp till Santa Teresa, ett äldre men mysigt kvarter. Lite bohemkänsla här också!
En av Rios många favelas.
Mm, frozen yoghurt!
Förbjudet att gå in utan tröja i mataffären i Ipanema.
Fredagen kom, och det var dagen för vårt besök på barnhemmet. Det är SOS Barnbyar som driver det, tillsammans med vänner till Ella. Direktören för barnbyn kom och hämtade oss, en riktig mysfarbror. Han visade oss runt, berättade hur systemet fungerade. Barnen är upp till 18 år gamla, de flesta med favela-bakgrund, utan föräldrar eller föräldrar som är oförmögna att ta hand om dem. De får stanna i barnbyn som max två år och det är den tiden direktören har för att hitta en ny familj till dem. Under dagtid går barnen i skolan och kommer sedan till sina hem i barnbyn som består av flera hus, där alla hus har nio barn och en surrogatmamma. Husen såg ut som riktiga hem och det verkade som barnen hade det bra där. Otroligt intressant besök och så roligt att se att hjälpen faktiskt kommer fram!
På vägen hem körde han förbi Maracanã, världens största fotbollsstadium, och förbi gatan där sambaparaden kommer att hållas under karnivalen. Tyvärr kunde vi inte gå in och se fotbollsarenan då den var stängd för underhållning inför VM 2014 och OS 2016.
Maracanã. Dock gör inte bilden stadion rättvisa, den var enorm.
Här hålls sambaparaden under karnivalen i Rio!
På kvällen, efter packning och försök till dusch gick vi till en restaurang – de serverar en buffé och man betalar enligt vikten man äter. Tydligen är ett besök måste när man är i Brasilien. Gott var det och vi fick nästan rulla ut efter den där maffiga efterrättsbuffén.
Efter en timmes sömn åkte vi till Rios internationella flygplats, efter en härlig vecka, och lite sorgsna i ögat.
Del 3 - näsblod, myggbett, Apropiador, Hard Rock
Tisdagen och onsdagen gick mest i näsblödandets spår – på tisdagsmorgonen började Ella börja blöda näsblod och sen började det igen på stranden. Det var inte roligt alls, snarare läskigt. Har nog aldrig sett så mycket blod förr… Sammanlagt blev det fyra ggr på tre dagar. Efter dessa tre dagar kom vi på en teori om att det kunde vara fläktarna som orsakade det, så vi sov utan fläktarna på de senaste nätterna och näsblodsincidenterna slutade! Det ledde istället till ungefär tusen myggbett och svettpölar på sängen istället haha ;)
Vi hann dock göra en del annat också, var till Apropiador, surfardelen av Ipanemas strand, köpte armband och havaianas, och testade diverse brasilianska specialiteter; açaí, guaraná, frozen yoghurt, mate, varav de tre förstnämnda är underbart goda och det tredje ungefär det äckligaste jag smakat!
Copacabana.
Ipanema sett från Apropiador, surfardelen av Ipanemas strand.
Apropiador.
Ett exempel på Rios många graffiti.
På onsdag kväll åkte vi tillsammans med Bella, Tanja och deras roomie Eveline till Hard Rock Café och åt riktigt goda burgare. Efter velande kom jag och Ella hem med varsin t-shirt. Detta ständiga velande som förföljer oss alltså ;)
Del 2 - att upptäcka Jesus, Sockertoppen och en gaybar
På söndagsmorgonen bestämde vi att vi skulle uppleva Jesus. Efter en lång tur med lokalbussen kom vi till tågstationen, bara för att få veta att köerna var ca 3 h långa. Inte en chans sa vi och valde åka buss upp. Vetefan om det gick särskilt mkt snabbare, för när vi väl var uppe var det ytterligare en kö och därefter ytterligare en busstur. Note to self: åk inte för att se Jesus på en söndag, då alla andra vill hälsa på honom. Hursomhelst var det värt all väntan! Vyerna var alldeles fantastiska. Jag hoppas vi blivit skonade för våra synder, Jesus vid himlen på en söndag...
Den enda nackdelen med dagen var att en ficktjuv lyckades ta sig in i Ellas väska och sno 50 reias från henne (ca 220 SEK). Irriterande att man inte märkte något överhuvudtaget! På sena eftermiddagen gick vi till Ipanema strand för chilla och se den berömda solnedgången där. Vi testade cocosvatten (gross) och njöt av solnedgången, mysiga stämningen och sällskapet.
På måndagen besökte vi berömda Copacabana, stekte i solen och chillade. Dock var vi båda överens om att stranden i Ipanema är bättre! På kvällen åkte vi till Botafogo och spanade in Sockertoppen från stranden. På kvällen blev det återigen solnedgången i Ipanema och lite acaí.
Vyn på Sockertoppen från Botafogo.
açaí!
Efter lunch åkte vi till Pâo de Azucar, Sockertoppen. Det var alldeles underbart! Vi åt glass och senare drack jag en Caipirinha i solnedgången :) I de närliggande träden bodde det massa söta apor! Här träffade vi Anders, en svensk kille och hans brassevän Luis, som vi senare på kvällen tog lite drinkar med. Eftersom vi var i Ipanema, fick jag och Ella välja bar. Såklart valde vi baren vi hade spanat in, ett ställe där det alltid var massa män (ofta utan tröja). Efter ca en halvtimme där inser vi att jag och Ella är de enda tjejerna och att det är en gaybar vi hamnat på. En historia vi skrattat åt mycket under den gångna veckan…
Copacabana!
Caipirinha i solnedgången. Niiice.
Innan vi upptäckte att det var en gaybar...
