Memoirs of a chatterbox

I söndags fick vi äntligen besöka ett av de områden där Un Techo Para Mi País har byggt nödbostäder, närmare bestämt Alto Progreso i Pamplona, San Juan de Miraflores. Vi fick reda på att vi fick följa med först i lördags kväll och därmed hann vi inte förbereda oss. Nervösa for vi iväg, för vi hade faktiskt ingen aning om vad som skulle vänta oss. 

Till slut kommer vi fram med tre andra volontärer, de som skulle hålla dagens möte. Mötets syfte var att få till stånd en dialog med familjerna om hur läget i byn ser ut idag. För något år sedan byggdes det hus i området, och nu ville man påbörja nästa steg i arbetet. Familjerna fick berätta om problemen i samhället och tillsammans med UTPMPs volontärer försökte man komma på möjliga lösningar på dessa problem. Det var ett otroligt spännande och givande möte. Vi blev båda otroligt imponerade av arbetet volontärerna gör, med ett enormt engagemang ställer de upp och offrar stora delar av sin fritid. Eloge till dem! I slutet av mötet fick vi presentera oss, och varför vi var där, så att familjerna vet om att vi kommer att vilja intervjua dem. Konstigt nog var det vi som fick applåder av familjerna och volontärerna, det borde ju snarare ha varit tvärtom. 

Själva besöket ut till de fattiga områdena var speciellt, en så stark, speciell, tung upplevelse. Jag hade visserligen sett dessa slumområden på håll tidigare, men det är en helt annan sak att gå på deras dammiga vägar, känna lukten, höra de smutsiga löshundarna skälla, se skräphögarna och husen av presenning och plast. Man kände sig väldigt liten när man tittade över kullarna, och insåg att dessa slumområden, till stora delar utan tillgång till vatten och el, fortsatte så långt ögat nådde. Det kändes så surrealistiskt att vara där, bland lokalbefolkningen och se deras hemska levnadsvillkor, bara en trekvart ifrån lyxiga, turistiga, trygga Miraflores. Som jag sagt tidigare: Peru är kontrasternas land. 

Nu ska jag inte babbla mer om mina känslor, utan låter duktiga Ellas bilder tala för sig själva. En bild säger mer än tusen ord, sägs det ju.