Memoirs of a chatterbox

Jag lovade er att få höra allt om Rio. Här kommer del ett.
Som nämnt, anlände vi till Rio på fredagsmorgonen. Flyget gick smidigt och lyckades sova den största delen av resan. Vi mötte två svenskar som vi delade taxi med från flygplatsen. De hade varit i Brasilien förr och gav oss diverse bra tips! Hostelet var helt okej, det låg i en gränd där några till hostels låg. På kvällarna satt folk i gränden och chillade, drack öl och spelade gitarr.



Väl framme i Ipanema börjar vi resan med att uforska stranden. Gick ner vid pir nr 9, och kände oss totalt uttittade. Alla andra var solbrända, snygga och med minimala bikinis. Senare läste vi i Lonely Planet att det är vid 9 man ska hänga om man vill visa upp sig. Inte rätt ställe för oss med andra ord. Vid pir 8 hänger alla homosexuella och pir 7 är surfardelen av stranden.

Igår morse, kl 03 var det uppstigning i Rio för att åka till flygplatsen. Vattnet hade slutat fungera i vårt hus såvi fick gå till grannen för att tvätta av oss. Trött som fan, och om möjligt en tröttare Ella, bristar jag ur mig "Ska du med över till andra sidan?" Kommentaren leder till asgarv, situationskomik på högsta nivå. Strax före kl 05 blev det hejdådags för mig och Ella, efter ett halvår tillsammans. Så jävla tråkigt, rent ut sagt. Vi stod där och kramades länge. Till slut kommer vakter fram till oss, frågar om vi mår bra. Vi nickar tillbaka, och han säger "ojoj, för mycket känslor, för mycket känslor". Vi började skratta bakom tårarna.

Därefter gick resan väldigt smärtfritt. Av någon högst oklar anledning fick jag plats i business class. Det var väääääldigt nice. Dock kände jag mig totalt missplacerad – en totalt ofixad backpacker , med shorts och adidasjacka, som kände sig olustig och lite nervös till mods, bland bara massa businessmen…

Väl framme i Lima, var det minimala köer, imigración gick bra, sprang för att hinna hämta väskan innan den åkte runt, gick genom customs, allt på ungefär 5 min. Fick t o m vänta nån minut på taxikillen som skulle hämta mig. Han var rätt trevlig men körde som en galning. Så skönt att resan gick bra eftersom jag hade varit lite nervös ifall det skulle bli nå krångel så skulle jag stå där helt ensam! 

Mitt hostel är bra, fräscht med chill stämning med myssoffor och tv-rum där nere och en takbar, med cool grafitti på väggarna. Människorna verkar trevliga, blev genast vän med en brittisk tjej med sån där typisk Londondialekt, himla härligt! På kvällen hängde jag vid baren och senare åt vi tillsammans med två amerikanska tjejer från hostelet.

Igår eftermiddag skulle jag köpa peruanskt SIM-kort. Står där och ska köpa ett, när en tjej kommer och frågar ifall jag kan tolka lite från engelska till spanska. Efter ett tag kom det en amerikan som också behövde hjälp med tolkning så där stod jag och tolkade, hysteriskt roligt ;) Efter ett tag ser tjejen att det står Telia på mitt svenska SIM-kort, så säger hon ”nejmen, är du svensk!!” Det hela slutade med att hon och jag tog en promenad i Miraflores och fikade tillsammans :) Fick dock köpa en ny mobil för att min inte hade rätt banda (?), men betalade sammanlagt 120 kr för mobil och nytt SIM-kort, så det var helt okej ändå! Mobilen i sig är årets tattigaste som får min gamla att se ut som en modern kreation i jämförelse. 

Emellanåt har jag Ella-saknad men jag försöker ignorera det så gott det går och underhålla mig med saker. I eftermiddag ska jag t ex åka turistbuss i Lima med brittiska tjejen Liz. Jag känner mig lite som Carrie från Sex and the City här. Det finns ett avsnitt – hon har med sig en bok, en tidning, en dator eller nånting när hon ska ut och äta själv. Vet du vilket jag menar? Jag tar med min bok överallt som skydd, haha…

Anyhow, det viktigaste i detta inlägg är att här har ni mitt nya nr!

+51 951 767 937

Vilken härlig vecka vi har haft! 
Allt har varit tiptop förutom lite näsblodsincidenter, massa myggbett och lite köer. Hade gärna stannat ett par dagar till, bara njutit av staden och ledigheten! Imorgon bitti 05:40 går mitt flyg mot Lima. Känns läskigt och ärligt talat är jag inte alls sugen, men det blir säkert bra!

I fredags morse anlände jag och Ella till Rio, och resan gick utan större bekymmer. Mötte ett svenskt par på vägen som hade varit i Rio som gav oss lite tips, som vi senare delade taxi med från flygplatsen!

Efter detta har vi mest chillat på stranden i Ipanema och spanat på alla snygga människor. Backpackersen Tanja och Bella anlände till Rio i lördags och det var ett kärt återseende! Samma kvälll åkte vi till Lapa, som bäst kan beskrivas som en lång gata med barer och restauranger och diverse småtstånd med mat och dryck, full av människor och härlig feststämning! Idag tänkte vi åka en snabbis upp till Jesus-statyn, men det visade sig bli svårare än planerat. Efter många om och men kom vi i alla fall upp, och det var värt all väntan. Vilka underbara vyer! På sena eftermiddagen gick vi till en lokal marknad och köpte armband och därefter till stranden i Ipanema för att uppleva solnedgången här. Otroligt vackert! På helgerna stänger de dessutom gatan för biltrafiken, så att det blir som en enda stor strandpromenad där folk drack öl, köpte mat från små stånd, passade på att bättre på formen med en joggingrunda eller öva på sina longboardskills medan surfarna gick hem för dagen. Vi köpte majskolvar, kände in stämningen, tittade på alla människor och njöt av solnedgången.

So not cool. Jävligt trött på denna kyla. Näh, nu skiter jag i det här och hoppar på ett plan till Rio ikväll ;)

Det är inte ofta jag har resfeber. Åtminstone inte i den bemärkelsen att man är lite nervös och pirrig sådär. Inte före Australien, inte före Salamanca, kanske något inför Bilbao. Men då var jag bara 18 och skulle vara helt ensam. Anyhow, har insett att det börjar nu, på riktigt. Jag ska till ett U-land, bo i en farlig mångmiljonstad. Salamanca känns som bara en liten uppladdning inför denna riktiga resa. Det kommer bli en intressant och minst sagt spännande termin iaf :)

De senaste dagarna har jag hunnit med följande: växla pengar, besökt max och fixat sommarjobb, blivit nekad malariatabletter av en läkare, fikat med Svangren&Ahlin, blivit nekad av att gå på bussen pga mobilbiljetten ej varit färdig och blev tvingad att hoppa av, morgonpromenader, haft packningssvårigheter, haft ångest över boendet i Lima, haft panikångest pga passen var spårlöst försvunna, lunchat med Kohlin, försökt lugna en nervös farmor, hejdåfikat med familjen m fl.

Imorgon bär det av. Jääävlar!! :)

När jag skulle skjutsa mamma till jobbet, kikade jag på termometern lite snabbt. -18C! Inte okej. Då jag dog lite grann av köldchock utomhus, kröp jag ner i sängen när jag återvänt hem, och läste lite i min Vagabond-tidning. Jag hade förmodligen aldrig läst tidningen förr, men både jag och Ella fick ett varsitt ex på Cityterminalen i Sthlm gratis för en månad sedan. Största löpet verkade vara det om Rio de Janeiro, och vi tog detta som ett tecken på att vi borde ta itu med vår resa dit, vilket vi gjort (tors!).

Angående resemagasinet - länge sedan jag läste en så bra tidning. Välskrivet, informativt, intressant och insprirerande. Inget blaj som står i de vanliga Cosmo jag brukar köpa, utan riktiga artiklar om intressanta, okända och ovanliga resemål med bra tips och råd inför avresa. Vad ressugen man blir. Samtidigt blir jag lite avundsjuk. Vilket drömjobb dessa krönikörer har, få resa, fota och skriva och få betalt för det. Funderar lite på att omskola mig från nekare till resejournalist eller utrikeskorrespondet. Eller är det för sent att ångra sig?

Idag fortsätter reseförberedelserna. Som sann planerare, ska jag växla pengar idag. Förutom lite USD från förra resan blir det två valutor till; brasilianska reales och peruanska nuevos soles (=nya solar haha).

Vilken mysig helg jag haft!
Lördagen påbörjades med en solig vinterpromenad med mamma. Efter bokning av hostel till första veckan i Lima och lite spackel och ombyte var jag klar för kvällen hos Sandra tillsammans med Sandra och Malin. Av Sandrorna var värdinnan alltså Kohlin och besökaren Svangren. Efter beundrande av Sandras och Fredriks nya fina lya var det dags för middag. Fläskfilé med svampsås med potatis, morötter och palsternacka som tillbehör. Till efterrätt blev en underbart god hallon- och mangopaj! Mysig kväll :) Och ja. Vin var inblandat.


Idag tog jag tåget till Katrineholm för att träffa Patrik. Katrineholm, en medelstor svensk stad, skulle man ju kunna tro ha någon action på söndagar. Det visade sig inte vara fallet; alla affärer var stängda, likadant med alla kaféer och gatorna stod i princip tomma, förutom någon enstaka alkis. Hursomhelst blev det en riktigt trevlig dag! 


Ikväll hängde jag hos Emma och kollade på film. 
Imorrn börjar sista veckan i Sverige på fem månader, vilket innebär massa avskedsförberedelser och adjö...

Från Karibien till detta vinteroväder? Snöstorm med dundervindar nonstop två dagar i rad. Inte okej. Skottat båda dagarna och pulsat mig fram i snön för att ta mig fram, eftersom plogbilarna inte hunnit ut till Gryta ännu. Skottningen tog fram mina aggretioner och mitt hetsiga temperament, då vallarna börjar bli så höga att man måste kasta snön två meter för att det ska hamna på andra sidan. Om inte, ramlar det tillbaka ner igen och processen måste göras om. Att det dessutom blåste som fan så att hälften av det man skottade bort hamnade på ansiktet gjorde det inte saken bättre. Då svor jag lite, inombords och lite högt också. Och tackade gudarna för att jag snart slipper det här (en vecka räckte) och är i Rio om mindre än en vecka!

För övrigt så är mina betyg från Salamanca nu slutgiltiga - alla sju kurser godkända, flera med mer än okej resultat - GÖTT. Nu väntar På Spåret med mamma och pappa, trevlig fredagskväll!

Kryssningen började efter en dag i San Juan, Puerto Rico. Denna dag spenderades med shopping i Karibiens största mall, Plaza de las Americanas. 

Fartyget, Caribbean Princess, var enorm. Närmare 300 m och upp till 3600 passagerare. Ombord fanns allt från gym och spa, till casino, konstgalleria, utomhusbio, butiker, glassbar, basketbana och minigolf mm. Det fanns fem pooler med tillhörande jacuzzis och det fanns alltid lediga solstolar. Alla restauranger, barer och kafeér som fanns också! All mat ombord var gratis och detta var något man kunde få 24/7. Frukostbuffén var underbar, förutom allt det givna som finns på svenska hotell fanns även alla amerikanska godsaker som pancakes och waffles, samt alla färska tropiska frukter. På kvällarna hade vi bord bokat där vi alltid hade samma kypare, supertrevliga! Där åt vi fyra rätter, varje kväll. Underbart gott varje gång. Man blir inte lite bortskämd :) All personal ombord ska ha en eloge också, de var överallt och alltid trevliga och serviceminded.



Vädret har varit perfekt. När vi inte var i land, låg vi mest vid poolerna. I övrigt befann vi oss mest vid någon av restaurangerna eller i barerna. Kryssningen la till i St Thomas, Dominica, Grenada, Bonaire och Aruba. St Thomas tillhör US Virgin Islands, och under denna dag åkte vi till en riktig paradisstrand!


Dominica och Grenada var lite fattigare öar, och med en annan geografi; mer berg och regnskog. På dessa två öar spelades det musik, överallt, konstant. Jag hade åtminstone en sån förutfattad mening om musiken i Karibien och det visade sig vara sann! I Dominica åkte vi på en tur till regnskogen, vattenfallen och badade i grottor!


Bonaire och Aruba var plattare, med stränder som aldrig ville ta slut. Det är hit de rika amerikanarna åker på semester. Kristallklart vatten, kritvita stränder och bra shopping.



Mamma fyllde 50 och vi firade henne med middag, ballonger, tårta och presenter!

Med andra ord, en alldeles underbar resa. Mer bilder finns på fb!

Söndag morgon steg vi i land i San Juan, Puerto Rico och började vår resa hemåt. Inatt, kl 03 närmare bestämt, kom vi hem. Det tog nästan 35 h att ta sig hem. Låt mig förklara.

Vi kom till flygplatsen i San Juan kl 13 (lokal tid). Väntar tills incheckningen öppnade. När det väl gjorde det, gick kön väldigt sakta. Anledningen visade sig vara att flyget hade ändrat avgångstid, tre timmar förskjutet. Detta innebar att i princip alla som hade connecting flights fick sina ombokade. Fine. Problemet var att det går endast ett direktflyg från Madrid till Sthlm och vi fick då omvägen via Berlin, med ett annat flygbolag. Eftersom det gällde ett annat flygbolag, kunde inte Iberia skriva ut dessa biljetter, utan dessa skulle vi få i Madrid eller Berlin.