En annorlunda påsk
Denna påsk blev minsann annorlunda - konstruktion av nödbostäder med Un Techo Para Mi País.
Presentation av familjerna.
Välförtjänt lunch första dagen.
Karl och Santiago försöker hitta lägsta punkt.
När grunden till golvet var lagt tog vi paus för att leka med grannbarnen.
Lunch med cuadrilla mariposa.
Cuadrilla mariposa, ledaren Maya, Karl, jag, Lizet, Ella och Santigo!
Sötaste, sötaste Yesenia.
Hon var min favorit!
Medan Karl inte gav sig, och skulle prompt lära sig det här med att spela trobos.
Vi tyckte om att hjälpa Delia i hennes affär!
Apan Karl sågar, strax före vi satte på plåtskivorna.
Syskonkärlek vid lunchtid. Vi hade inte behövt vara nervös över maten - Delia lagade underbart god mat!
Den gav oss matkoma.
Invigning!
Vi, 400 volontärer, blev uppdelade i fem olika skolor. Ella och jag hade tur och hamnade i samma, förmodligen den bästa skolan, America. I fyra dagar har vi svettats, skrattat, burit, spikat, gråtit, hamrat, lekt lekar, ramlat och fallit, skrapat knäna och skadat ryggen (allt detta utan att duscha på fyra dagar!). Första dagen var la descarga, den tyngsta dagen, då vi bar upp alla delar till husen. Det var inte alltid helt lätt, dels för att de vägde massor och man var tvungen att vara 4-6 personer för att bära en, och dels för att ibland var det så brant och det fanns endast en knapp stentrapp, att det var farligt att försöka bära upp dem där.
Presentation av familjerna.
Lastbilen kom enligt la hora peruana; tre timmar försent. Lastbil nr 2 kom aldrig, utan resten fick vi bära upp följande dag... Så vi började bära upp alla paneler kl 13, när solen stod som högst och svettet rann som bäst. Skoj!
Välförtjänt lunch första dagen.
Andra dagen blev vi uppdelade i team. 11 hus skulle Escuela America bygga, till lika många familjer. Återigen hamnade jag och Ella i samma grupp, la cuadrilla mariposa. Det var också denna dag vi fick lära känna vår familj, som bestod av pappan Ismael som arbetar i restaurang, mamman Delia som har en liten affär precis intill huset (guld värt för oss att kunna köpa kylda drickor stup i kvarten), och Carlos Daniel 6 år och Yesenia 2 år. Rent byggmässigt var denna den klurigaste dagen, då golvet skulle läggas och det var tvunget att vara exakt. Efter ett ex antal mätningar och flertal omgångar med vattenpasset fick vi iaf till det!
Karl och Santiago försöker hitta lägsta punkt.
När grunden till golvet var lagt tog vi paus för att leka med grannbarnen.
Lunch med cuadrilla mariposa.
Tredje dagen skulle väggarna på plats. Detta gickutan missöden (även om vi råkade sätta en av väggarna uppochned, hosthost) och därmed fick vi mer till att lära känna familjen, leka med barnen och gosa med kattungarna.
Cuadrilla mariposa, ledaren Maya, Karl, jag, Lizet, Ella och Santigo!
Sötaste, sötaste Yesenia.
Hon var min favorit!
Medan Karl inte gav sig, och skulle prompt lära sig det här med att spela trobos.
Söndag, dag fyra, skulle huset färdigställas. Vi spikade fast taket och skruvade fast dörr och fönster. Därefter var det endast det roligaste kvar: invigningen av huset! När alla husen var invigda höll våra jefes de escuela ett tal för alla volontärer och familjer, och det var inte många som kunde hålla tårarna borta. När vi åkte därifrån på kvällen var det ett glatt och stolt gäng som åkte hemåt, med en enorm känsla av gemenskap.
Vi tyckte om att hjälpa Delia i hennes affär!
Apan Karl sågar, strax före vi satte på plåtskivorna.
Syskonkärlek vid lunchtid. Vi hade inte behövt vara nervös över maten - Delia lagade underbart god mat!
Den gav oss matkoma.
Invigning!
För att sammanfatta har det varit en otrolig upplevelse och trots alla blåmärken, träningsvärk och brist på hygien skulle jag, utan att tveka, göra det igen. Allt detta för alla 70 nya vänner man får under helgen och för den gemenskapen UTPMP lyckas skapa, men främst för den känslan man får på söndagen, när man ser glädjen hos familjerna av deras nya hus. Då känner man sig stolt över sig själv och över escuela America och inser att man faktiskt kan göra något, även om det är bara att tillföra nytt hopp hos familjerna. Till sist: en bild på escuela America!
Kommentarer
Trackback
