Amazonas, torsdag
Turen till Iquitos och Amazonas påbörjades på torsdag morgon, alldeles för tidigt. Med en liten försening, kom vi fram till Iquitos där vår guide Hitler plockade upp oss.
Fem minuter före landning, och så här hade det sett ut senaste halvtimmen, bara regnskog så långt ögat nådde. Enligt Hitler är endast 15% av den peruanska delen av Amazonas utforskad...
Vi åkte til hamnen i Iquitos, för att lasta in allt i vår flodbåt! Efter en liten rundtur på den lokala marknaden bar det av!
Hamnen i Iquitos.
Lokal marknad i hamnen, såldes allt från kepsar och solbrillor till pirajor, frukt och rå kyckling, allt under stekande sol...
Några av de flytande husen i Iquitos!
Alex var pepp!
Första stoppet var i en liten by och ett litet reservat.
Dessa fiskar, paiche, är de största i floden Amazonas, kan bli upp till 3 meter långa. Fula som stryk!
Därefter åkte vi till vår lodge, där vi spenderade första natten.
Efter lunch bar det av för att spana efter de berömda rosa delfinerna! Några fann vi, men inga fastnade på bild tyvärr. Ibland kan man locka till sig dem om man badar i Amazonas, så det testade vi!
Efter badandet i Amazonas åkte vi en tur för att leta varaner, och sen återvände vi till samma ö för att titta på den fantastiska solnedgången:
Efter middagen skulle vi ut på en nattpromenad i djungeln. På med stövlarna, myggmedlet (totalt värdelöst, har ungefär 100 myggbett) och ficklampan. Det första H får ur sig är att man måste kolla runt sig, 360grader, för att se om det skulle gömma sig ett djur i träden eller buskarna omkring en. Med djur menade han ormar och det var ungefär här jag fick lite panik och ville hålla någon i handen. Jakten på tarantellor fortsatte och efter en stund hittade vi en:
På vägen tillbaka var jag lugnare. H vet exakt vad han gör, han är så trygg i sig själv och vet vad han kan, att detta lugn sprider sig till hans turister. Som han sa själv, det är först när guiden blir rädd som turisterna bör bli rädda. H är från djungeln, och bor fortfarande med sin familj i en by i Amazonas, till skillnad från många andra guider som har bara studerat djungeln, vilket gör enorm skillnad i kunskap och respekt för naturen. Kvällen avslutades med H berättades historier om saker som hänt i djungeln, om sig själv och sin familj som bor i djungeln. Som ni ser, satt vi som hypnotiserade av hans historier, som barn kring en sagoberättare.
Fem minuter före landning, och så här hade det sett ut senaste halvtimmen, bara regnskog så långt ögat nådde. Enligt Hitler är endast 15% av den peruanska delen av Amazonas utforskad...
Vi åkte til hamnen i Iquitos, för att lasta in allt i vår flodbåt! Efter en liten rundtur på den lokala marknaden bar det av!
Hamnen i Iquitos.
Lokal marknad i hamnen, såldes allt från kepsar och solbrillor till pirajor, frukt och rå kyckling, allt under stekande sol...
Några av de flytande husen i Iquitos!
Alex var pepp!
Första stoppet var i en liten by och ett litet reservat.
Dessa fiskar, paiche, är de största i floden Amazonas, kan bli upp till 3 meter långa. Fula som stryk!
Därefter åkte vi till vår lodge, där vi spenderade första natten.
Efter lunch bar det av för att spana efter de berömda rosa delfinerna! Några fann vi, men inga fastnade på bild tyvärr. Ibland kan man locka till sig dem om man badar i Amazonas, så det testade vi!
Efter badandet i Amazonas åkte vi en tur för att leta varaner, och sen återvände vi till samma ö för att titta på den fantastiska solnedgången:
Efter middagen skulle vi ut på en nattpromenad i djungeln. På med stövlarna, myggmedlet (totalt värdelöst, har ungefär 100 myggbett) och ficklampan. Det första H får ur sig är att man måste kolla runt sig, 360grader, för att se om det skulle gömma sig ett djur i träden eller buskarna omkring en. Med djur menade han ormar och det var ungefär här jag fick lite panik och ville hålla någon i handen. Jakten på tarantellor fortsatte och efter en stund hittade vi en:
På vägen tillbaka var jag lugnare. H vet exakt vad han gör, han är så trygg i sig själv och vet vad han kan, att detta lugn sprider sig till hans turister. Som han sa själv, det är först när guiden blir rädd som turisterna bör bli rädda. H är från djungeln, och bor fortfarande med sin familj i en by i Amazonas, till skillnad från många andra guider som har bara studerat djungeln, vilket gör enorm skillnad i kunskap och respekt för naturen. Kvällen avslutades med H berättades historier om saker som hänt i djungeln, om sig själv och sin familj som bor i djungeln. Som ni ser, satt vi som hypnotiserade av hans historier, som barn kring en sagoberättare.
Kommentarer
Postat av: hanna
Åh jag vill också åka till Amazonas och titta på rosa delfiner!
Postat av: Lina
Tycker du är riktigt modig Petra som vågar hålla i det där läskiga djuret!
Trackback
