Memoirs of a chatterbox

Här i Peru är det innesymbol om man har en flick- eller pojkvän som är gringo, utländsk. Detta ger mycket status tydligen. Därför måste man alltid tänka till en extra gång när någon är speciellt vänlig mot en. Vi utlänningar får mycket uppmärksamhet, både på gatan och i klubbarna, på gott och ont.

Detta gäller speciellt för los bricheros, som försöker bli vän med en utländsk person för att ja, dra nytta av denne. Oftast börjar det oskyldigt med vänskap men allt eftersom tiden går börjar personen försöka få den utländska personen att betala för den trevliga lunchen att de åt tillsammans, be om pengar till taxin, låta denna ta notan. Allt för en gratis middag, gratis drink etc. Los bricheros lever helt enkelt på hans nyfunna vän, den intet ont anande gringon. Bricheron suger ur allt han kan för att sedan lämna gringon i träsket, en dålig situation, exempelvis med droger i hans drink för att kunna ta hans plånbok etc. Det här beteendet har blivit så etablerat att det har fått ett namn - bricheros.

I övrigt är de peruanska männen väldigt trevliga, väluppfostrade, känslosamma och omtänksamma. Men de är precis som jag inbillade mig innan jag kom; korta och kompakta med runt ansikte... Haha. Även om många undantag finns , föredrar jag ärligt talat spanjackerna, italienarena och framför allt, nordborna. Kvinnorna är också korta, vilket gör att jag är medellängd! Ser inte fram emot att vara en kortis i Sverige sen igen...