La cena internacional en Cristo de los Milagros
Som nämnt, var det dags för internationell middag i fredags i det bästa kollektivet i Salamanca. Kvällen började med Robertos mexicanska variant av sangria som jag glömt namnet på (fanns ingen mynta så det blev inga mojitos) och fortsattes med Giorgias och Vincenzos underbara italienska pasta (blev ingen lasagne då det inte fanns riktiga lasagneplattor). Det var som att äta på riktig restaurang, himmel.
Lite prestationsångest fick jag och Ella därefter, men passande nog händer det mirakel på denna gata och pyttipannan blev faktiskt både god och uppskattad! Fransosen Benoit visade sedan sina kunskaper i att göra crepes, som blev så underbart goda.
Det fanns knappt plats för vår äppelpaj som var kvällens slutkläm. Den fick mycket beröm, bl a sades det att det t o m var godare än sangrian och vid tidpunkten av kvällen var detta stort.
Sedan lockade Giorgia mitt hår och kvällen avslutades med en gemensam utgång :)
Lite prestationsångest fick jag och Ella därefter, men passande nog händer det mirakel på denna gata och pyttipannan blev faktiskt både god och uppskattad! Fransosen Benoit visade sedan sina kunskaper i att göra crepes, som blev så underbart goda.
Det fanns knappt plats för vår äppelpaj som var kvällens slutkläm. Den fick mycket beröm, bl a sades det att det t o m var godare än sangrian och vid tidpunkten av kvällen var detta stort.
Sedan lockade Giorgia mitt hår och kvällen avslutades med en gemensam utgång :)
Kommentarer
Trackback
