Mikroförbannelsen

Ni ekonomer som tänker på mikroekonomi läste just fel. Jag menar mikro som i mikrovågsugn. Det verkar som att mikrosarna i min bekantskapskrets verkar dö efter jag använt den, en efter en.

När jag bodde hos Rebecca valde hennes mikro att bara lägga av. Typ gå i pension eller nåt. Helt död. Inget som lät konstigt, ingen explotion eller liknande. Så då blev jag skyldig henne en ny mikro. Fine, tänkte jag. Tills jag bosatte mig här i T1. Malin hade en gammal mikro, men den fungerade fint enligt henne. En vacker morgon skulle jag tina ett bröd. ETT BRÖD, inget jävla aluminium! Vad händer? Det börjar blixtra som fan inne i mikron och när jag öppnar den luktar det bränt, och ena sidan är helt svart. Fuck.

Så på en dryg på månad har jag lyckats paja två stycken mikrovågsugnar. Jag börjar bara lite smått undra, är det jag som är den felande länken? Kommer någon våga låna en mikro till mig igen? När kommer jag göra sönder nästa?

Eller så kanske det är så att jag råkade snubbla över två dåliga mikron på kort tid. Vi säger så, det låter bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0