Memoirs of a chatterbox

Nästsista fredagen och måndagen spenderades med de sista besöken till Pamplona. Vi hade vid det här laget åkt dit så många gånger att vi hade tappat räkningen. Sammanlagt fick vi till 16 intervjuer, och det bör vi nog vara nöjda med, så som vi har kämpat med att få kontakt med volontärer, vår kontakperson Haydee och inte minst alla hundar som verkligen visat sitt missnöje med att vi är där (ett par gånger alldeles för nära på att bita oss).


En av alla otaliga trappor i området, som lutar sig högt upp på kullarna. Ibland känns det som de leder hela vägen upp till himlen...

Dimman lägger sig över de sydvästra delarna av Lima; Miraflores, Barranco, San Miguel.

Väntades på att en av familjerna ska komma hem...

Den peruanska stoltheten återfinns även här...

... likaså alla combis (trots det till synes verkar det omöjligt för en minibuss att komma upp där).

Blickar över Pamplona Alta.

Jag och Ella med vår fina kontaktperson, Haydee. Hon har hjälpt oss otroligt mycket, presenterat oss för alla familjer och guidat oss runt i området. Sista dagen gav vi henne en bok om Sverige och ett foto på oss tre, och hon blev så rörd att hon nästan började gråta. Detta följdes snabbt av frågan som vi fått så många gånger förr: "när kommer ni tillbaka och besöker oss?".

Haydee i hennes lilla butik.

Solnedgång i Pamplona.

Så, på det stora hela, är vi nöjda. Vi har lärt oss så mycket, fått uppleva så mycket och även förändrats själva. Från att ha varit rädda och fundersamma om vi verkligen skulle kunna genomföra detta ensamma, till att kunna gå runt själva i området, stolta, glada och rakryggade. Vilken upplevelse vi har varit med om, fan vad vi är grymma :)