Jag börjar nog bli en riktig peruan

Peru växer på mig.
Klart det finns dagar jag är trött på att allting är annorlunda, att allting går så segt osv. Många frågar mig också vad som är annorlunda. Mitt svar är alltid allt. Generellt allting, men ingenting särskilt, samtidigt som allt fungerar på annat vis här och sättet att tänka och bete sig är annorlunda. Men jag börjar trivas himla bra här. Besluten om var utlandsåret skulle spenderas blev helt klockrena. Salamanca var topnotch, hade en underbar termin med Ella. Samtidigt tror jag att jag hade nog blivit uttråkad av att vara på ett ställe hela året, samtidigt som jag lär mig mycket mera här än i Salamanca, upplever så mycket nytt varje dag och jag tror det är nyttigt för mig.

Saker som numera är vardagsmat är att behöva vänta en kvart för att skriva ut en artikel för att det är två personer framför dig i kön och behöva vänta på peruaner vars tidsuppfattning är allt annat än pessimistisk. Använda ord som chevere, lindo, cela och strunta i ni-formen av verben är vardagsmat. Ett tecken på att du börjar bli peruansk är då när du märker att du sitter i combin, och tycker faktiskt att det är skönt för att det ger dig tid att tänka. Optimala tecknet är dock det som hände mig häromdagen. Ni minns väl inlägget om kaoset som råder i trafiken och hur fullsmockade och högljudda combisarna kan vara? I början tyckte jag att peruanerna som sov var galna. I fredags av någon underlig anledning lyckades jag somna jag på combin. Detta, mina vänner, är ett tecken på att du börjar bli riktigt peruansk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0