San Sebastián

Madre mía, vilken stad. Jag tror nog att både jag och Ella är lite småkära i Sebastián. San Sebastián alltså. Idag verkar vi ha hamnat i någon slags post-SS-depression.

Med andra ord har vi haft det riktigt, riktigt bra. Vi har varit riktiga turister och fotat allt och posat med allt och gått runt på sightseeingturer, både till Mont Urgull och med tåg upp till Mont Igeldo, de båda bergen som ligger runt sundet. Det var som det stod i guideboken: the view will take your breath away. Otroligt vackert var det med utsikt över stranden och hamnen!

Vi har strosat runt i de pittoreska gränderna i gamla staden, ätit tapas, kikat i souvenirbutiker, ätit underbar glass, shoppat lite grann, besökt kyrkorna, försökt bli uppraggade av diverse inkastare etc. Efter den första dagen var vädret alldeles underbart, även om lite blåsigt. Så då blev det playan, och denna gång valde vi den andra stranden, Zurriola, som även är känd som surfarstranden ;) 

Vi bodde helt okej, inte det bästa hostelet jag sett, inte det sämsta heller. Dock första gången som jag varit med om ett hostel som påstår sig ha kök som varken har spis, ugn, mikro eller bestick, tallrikar, samt EN toalett på ungefär 20 pers… Läget var dock kanon, och det var billigt. Vi bodde med ett gulligt japanesiskt par som knappt kunde engelska men skulle resa i ett år (!) och två australienare (tjejer, kanske ska förtydligas…) som vi hängde en del med.

Det verkar som att det står gott om San Sebastián i Lonely Planet eftersom staden var full av turister och backpackers. Många backpackers = många ungdomar = många snygga människor… Och det kändes nästan som att jag var en fri, lycklig backpacker igen. Jag saknar dessa dagar, att vakna utan att ha några måsten...

Otroligt nog har det mesta gått i vår väg, trots att oturen verkar följa mig och Ella som Piff och Puff (jag vill gärna tro att jag skulle vara Piff med de smarta idéerna men det är jag som är klantigast so I rest my case). Ja, eller allt förutom att vi bodde bokstavligen ovanför en bar vilket gjorde att sömn blev en bristvara, att första dagen när vi skulle sola så valde himlen att öppna sig för att så fort som vi kom till stranden och så snart vi gått hem och bytt om till torrt bli till strålande solsken, att alla surfare bodde på fel våning av hostelet, att vår beslutsångest slog till stup i kvarten (iofs skönt att någon är lika dålig som mig), att alla spanjorer som vi pratade spanska med valde att tala engelska tillbaka (why, why, why?).

Resans album: Andreas Grega – En Sak i Taget, lyssna in!


Anyhow, kommer helt klart att se tillbaka på dessa dagar som en skön tid och kommer framförallt att sakna stämningen i strandstaden San Sebastián. Mer bilder kommer senare!


Kommentarer
Postat av: Tanja

Så är det fanimej alltid, man försöker på ett annat språk så får man engelska tillbaka. Fattar de inte grejen liksom?

2010-09-13 @ 10:41:50
URL: http://tanjabloggar.tumblr.com/
Postat av: Anna-Lisa

Gud vilken soft bild. Jag vill också till Spanien =(

2010-09-13 @ 19:50:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0