Jag har aldrig påstått att jag är en särskilt duktig kock

Jag insåg just att jag helt glömt bort att berätta om mina italienare. Vincenzo är en fena på att laga mat. Jag älskar hans mat. Har fått smaka hans carbonara och hans bolognese. Det är riktig pasta det. Nästa vecka ska de göra lasagne, mmm...

För någon vecka sedan var vi på en utismiddag. Jag och Ella var de enda icke-italienarna vid vårt bord som också var de enda som valde spagetti bolognese till förrätt. Alla italienare stirrade på oss som utomjordingar ungefär, "vilka idioter som beställer pasta utanför Italien..." Vincenzo konstaterade snabbt att det inte var äkta pasta och att den inte var lika god som hans, vilket jag var tvungen att hålla med om.



Allt detta prat om mat leder till lite ångest hos min sida för mina enkla så kallade maträtter. Jag känner att jag inte riktigt har energin eller lusten att laga något avancerat i köket (som dessutom är litet för 6 pers). Dock har jag tyckt att min mat inte smakar så mycket, även om jag saltat och så.

Idag insåg vi att jag har använt sockret istället för saltet mer eller mindre hela tiden sedan jag flyttade hit. Det värsta är att jag smakat "saltet" några gånger och konstaterat att det är "salt". Bra, mästerkocken, bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0