Memoirs of a chatterbox

Min roomie alltså, inte Spinning-Iban.
Iban är 25 bast och åker hem över helgerna för att mamma ska tvätta hans kläder och hans pappa ska ge honom pengar. Varken han eller hans flickvän städar, trots vi har städdagar. De diskar inte ens sina egna tallrikar. När vi ber flickvännen göra detta, svarar hon: "jag bor inte här". När de ska gå ut ur lägenheten och det står sopor vid dörren, lämnar de dem där och bara fnyser åt påminnelselappen om att ta ut soporna som vi skrivit. 

På veckodagarna har han ofta fem kompisar över och de har fest till kl 03 på natten. Jag bor vägg i vägg, som tur är har jag hittills lyckats somna, dock med möda. När kompisarna går diskar de inte efter sig, och deras tallrikar blir liggande där minst fem dagar eller tills någon säger till honom eller tills man ger upp och diskar dem själv. Då när han inte har kompisar spelar han Playstation på högsta volym med sina feta högtalare. När herrn kommer hem på natten efter ha varit ute, slänger han igen dörrarna så hårt han bara kan, som resulterar i att alla vaknar, så onödigt.

Vi har jättebra gemenskap i lägenheten. Förutom med honom. Han hälsar och säger hejdå, men pratar aldrig med oss. Otrevlig typ alltså. Så oftast brukar jag säga att jag har fyra roomies, inte fem.