Memoirs of a chatterbox

Jag var som sagt på biblioteket häromdagen. Mitt favoritställe som yngre. Började läsa en bok då, men har inte kommit in i den. Innehållet verkade intressant men sättet att skriva var inte alls i min smak. Men det är emot mina principer att ge upp på en bok. Förr läste jag alltid ut en bok, oavsett om den var dålig. Man kan liksom inte överge en bok, bara sådär.

Jag gav boken en chans till. Men nej, det gick inte. Sömnpiller. Så jag tog fram nästa i min bokhög från bibblan. Jag har läst två sidor och inser redan nu att den är mer i min smak. En av birollerna kallas Pippa. Den här boken är nog menad till mig, Pippra. 

Pippra är väl inte det vackraste av mina smeknamn, men de som kallar mig det är vackra. Det duger för mig.

Hur jag fick detta smeknamn? Det är en annan historia, som ni kan få höra en annan gång...