Hur stor är risken för en flygstrejk?
Väldigt stor, när jag är i farten visar det sig. Jag menar, varför skulle någonting gå som jag vill? Gamla hederliga Murphy's law stämmer alltid på mig.
Minns ni min och Ellas resa till Salamanca? Screw that, det var inget mot detta. Allt gick finemang tills det var dags att gå till säkerhetskontrollen. Helt plötsligt stannar kön, folk börjar säga att den är avstängd. Strax därefter börjar det gå rykten om strejk (?!) och att de kanske inte öppnar säkerhetskontrollen igen... Sen började tiden bli knapp, vi började få bråttom till flyget. Bestämmer oss att gå och snacka med Ryanair istället, ser vad som är problemet. Det är då vi får det konfirmerat, det är flygledningen som har gått i strejk med omedelbar verkan och hela spanska luftrummet ska stängas av.
Hela spanska luftrummet. Det är galet. Nu var det dessutom långhelg, fre-ons. Barajas var fullt med folk som skulle på resa. Vad skulle hända med allt detta folk? Alla hotell, hostels och färdmedel skulle bli fulla inom kort. Fick i efterhand höra att 600 000 människor (!) påverkades av detta kaos, varav 300 000 var på Barajas.
Joder, tänkte vi. Klockan var snart 20 och vi fick ta ett snabbt beslut: åka till busstationen, tågstationen? Försöka hitta en buss/tåg till Valencia eller Salamanca? Trots detta inte är något av våra bästa sidor, tog vi ett beslut. Vi SKULLE till Valencia, oavsett vad. Sprang allt vad vi hade till metron, hann precis med ett tåg och åkte 30 min till Chamartín.
Kommer till Chamartín, tågstationen, som också är knökfullt, för att få höra att alla tåg till Valencia fram till kl 19 dagen därpå var fulla. Likaså alla till Salamanca till kl 14. Då började jag få lite smått panik. Vi skulle bli fast i Madrid. Pappa fixade t o m sovplats för oss hos hans gamla jobbarkompis i Madrid.
Ytterligare ett snabbt beslut, bestämde oss för det sista hoppet: busstationen. Ytterligare 30 min med metron och vid det laget var jag väldigt, väldigt bitter. Dagens bästa beslut - det fanns en buss till Valencia som avgick 22:30! Då blev det lite glädjehopp alltså. Själva bussresan var inte alls trevlig, snarare absurd, men vi var ändå väääldigt glada då vi kom fram kl 03 till Valencia. Finally!
Minns ni min och Ellas resa till Salamanca? Screw that, det var inget mot detta. Allt gick finemang tills det var dags att gå till säkerhetskontrollen. Helt plötsligt stannar kön, folk börjar säga att den är avstängd. Strax därefter börjar det gå rykten om strejk (?!) och att de kanske inte öppnar säkerhetskontrollen igen... Sen började tiden bli knapp, vi började få bråttom till flyget. Bestämmer oss att gå och snacka med Ryanair istället, ser vad som är problemet. Det är då vi får det konfirmerat, det är flygledningen som har gått i strejk med omedelbar verkan och hela spanska luftrummet ska stängas av.
Hela spanska luftrummet. Det är galet. Nu var det dessutom långhelg, fre-ons. Barajas var fullt med folk som skulle på resa. Vad skulle hända med allt detta folk? Alla hotell, hostels och färdmedel skulle bli fulla inom kort. Fick i efterhand höra att 600 000 människor (!) påverkades av detta kaos, varav 300 000 var på Barajas.
Joder, tänkte vi. Klockan var snart 20 och vi fick ta ett snabbt beslut: åka till busstationen, tågstationen? Försöka hitta en buss/tåg till Valencia eller Salamanca? Trots detta inte är något av våra bästa sidor, tog vi ett beslut. Vi SKULLE till Valencia, oavsett vad. Sprang allt vad vi hade till metron, hann precis med ett tåg och åkte 30 min till Chamartín.
Kommer till Chamartín, tågstationen, som också är knökfullt, för att få höra att alla tåg till Valencia fram till kl 19 dagen därpå var fulla. Likaså alla till Salamanca till kl 14. Då började jag få lite smått panik. Vi skulle bli fast i Madrid. Pappa fixade t o m sovplats för oss hos hans gamla jobbarkompis i Madrid.
Ytterligare ett snabbt beslut, bestämde oss för det sista hoppet: busstationen. Ytterligare 30 min med metron och vid det laget var jag väldigt, väldigt bitter. Dagens bästa beslut - det fanns en buss till Valencia som avgick 22:30! Då blev det lite glädjehopp alltså. Själva bussresan var inte alls trevlig, snarare absurd, men vi var ändå väääldigt glada då vi kom fram kl 03 till Valencia. Finally!
Kommentarer
Trackback
