Memoirs of a chatterbox

Har varit trött hela veckan. Helt plötsligt kommer en energivåg över mig, vill inte sova nu! Pigg och flummig som fan. Patrik sitter och "kodar", som han har gjort mer eller mindre de senaste tre dagarna. Ingen uppmärksamhet till mig alls. Dålig pojkvän. Bra datanörd. Trodde jag lyckats få ur den där datanördsstämpeln ur honom. Nu är det visserligen så att detta var en skoluppgift, men ändå! 

Så här sitter jag, flummar och skrattar högt för mig själv åt roliga saker jag själv sagt. Försöker få lite uppmärksamhet genom att vara allmänt störande. Kommer på "roliga" sånger. Inser då hur galen jag låter. Att jag låter som Krista. Då börjar jag sakna dom... Börjar säga deras smeknamn högt. Auja, Laupau, Lahopää, Krispis, Tillititi, MuchMuch, Moussee. 

Då rann visst bägaren över hos karln.
- Vill du utmana ödet och tämja på gränserna eller? Vill du verkligen uppnå 3,5 år eller?!

Jag tog det som ett hot. Det måste vi ju fixa. 1 h 20 min kvar bara. Ofta han vill göra slut nu liksom. No way. Så nu sitter jag här tyst som en mus för mig själv. När jag publicerat detta kommer jag skratta inombords och fnittra lite, för jag tyckte att jag var så fyndig nu. Seriöst alltså.